Det finns en annan slags sorg en den man k\u00e4nner n\u00e4r man f\u00f6rlorar ett barn, f\u00f6r\u00e4lder eller v\u00e4n. Det finns en sorg som har med val att g\u00f6ra. D\u00e4r valet man gjorde kanske f\u00f6r den tiden var det enda m\u00f6jliga av olika orsaker, eller ett felval. D\u00e5 s\u00f6rjer man det val man har gjort och konsekvenserna av det valet. Det finns andra faktorer som inte hade h\u00e4nt om man inte hade gjort det valet, vilket man inte \u00e5ngrar och h\u00e4r blir det sv\u00e5rare. F\u00f6r de st\u00e5r emot varandra, dessa fenomen.<\/p>\n
N\u00e4r jag precis b\u00f6rjade \u00e5terkomma till ”livet” efter Rasmus d\u00f6d, valde jag att flytta ett st\u00f6rre antal mil ifr\u00e5n den stad jag d\u00e5 bodde i. Jag valde det eftersom jag tr\u00e4ffade min nuvarande man och han kunde av olika orsaker inte alls flytta. Detta val innebar f\u00f6r mig att fatta ett beslut ang\u00e5ende de barn jag hade tillsammans med Rasmus pappa. Ett beslut som har p\u00e5 ett speciellt s\u00e4tt varit en stor sorg i mitt liv. Mina barn tillsammans med Rasmus pappa fick bo kvar hos sin pappa. Jag hade antagligen inte gjort annorlunda idag om omst\u00e4ndigheterna hade varit desamma – dvs. att jag hade m\u00e5tt som jag gjorde d\u00e5. Men sorgen finns d\u00e4r likv\u00e4l. Sedan 2000 har jag inte haft mina barn boende hos mig. Det var alltid en sorg och en saknad och med dagens kunskaper jag har kan jag f\u00f6rst\u00e5 att jag absolut inte m\u00e5dde b\u00e4ttre av det. Sorgen bestod i och best\u00e5r i att jag svek dessa 4 barn, jag l\u00e4mnade dem och vilka konsekvenser det skulle f\u00e5 f\u00f6r dem visste jag inte d\u00e5 och kanske vet jag inte tillfullo \u00e4n. Jag \u00e4lskar dessa barn! Jag \u00e4lskade dem d\u00e5! Jag \u00e4lskar dem nu! Jag kommer alltid att \u00e4lska dem. Kanske var det just d\u00e4rf\u00f6r jag gjorde valet. att l\u00e5ta dem bo hos sin pappa. Kanske bed\u00f6mde jag mitt eget v\u00e4rde, eller min egen f\u00f6rm\u00e5ga fel. Kanske var det en flykt? Kanske var jag stukad. Kanske var det ett val av just k\u00e4rlek och skydd f\u00f6r barnen. Eller kanske lite av varje del av denna t\u00e5rtbit av anledningar.<\/p>\n
Om jag hade f\u00e5tt v\u00e4lja om hade jag m\u00f6jligen stridit h\u00e5rdare f\u00f6r att jag skulle kunna bo kvar och att min nuvarande man hade f\u00e5tt flytta (eller valt att inte g\u00f6ra det). Eller s\u00e5 skulle jag ha k\u00e4mpat mer f\u00f6r att f\u00e5 med mig barnen i skilsm\u00e4ssan till min nya bostadsort. Risken var dock att jag inte skulle f\u00e5 n\u00e5got att s\u00e4ga till om alls, i och med att man i en v\u00e5rdnadstvist inte kan s\u00e4ga sj\u00e4lvklart att en kan vinna den.<\/p>\n
Men jag valde inte dessa alternativa riktningar – d\u00e5 och nu \u00e4r det f\u00f6r sent – det \u00e4r ”det som inte g\u00e5r att p\u00e5verka eller f\u00f6r\u00e4ndra”.<\/p>\n
Varje lov barnen hade fr\u00e5n skolan kom de till mig. Det var tr\u00e5ngt och ”high life”, men det var de b\u00e4sta tiderna p\u00e5 \u00e5ret, n\u00e4r vi knappt fick plats i l\u00e4genheten vi bodde i. N\u00e4r barnen sedan \u00e5kte hem till sin pappa igen blev tystnaden p\u00e5taglig och sorgk\u00e4nslorna blev lika starka som n\u00e4r Rasmus dog. Det tog n\u00e5gon vecka eller ett par att \u00e5terkomma till det n\u00e5gorlunda normala m\u00e5ende. Under den tiden var jag ocks\u00e5 sjukskriven. Jag hade diagnosen (fibromyalgi eller) kroniskt somatoformt sm\u00e4rtsyndrom. Diagnosen finns kvar, men jag lider inte av dess effekter p\u00e5 samma s\u00e4tt l\u00e4ngre.<\/p>\n
Det \u00e4r l\u00e4tt att se ned p\u00e5 en mamma som l\u00e4mnar sina barn s\u00e5 att de f\u00e5r bo helt hos den andra f\u00f6r\u00e4ldern. Men den som d\u00f6mer ska veta att den domen troligen inte \u00e4r v\u00e4rre \u00e4n den dom mamman l\u00e4gger p\u00e5 sig sj\u00e4lv. Jag har levt det och n\u00e5gon annan kanske hade reagerat p\u00e5 andra s\u00e4tt \u00e4n jag har gjort. Men f\u00f6r mig har det tagit tid … l\u00e5ng tid att f\u00f6rl\u00e5ta mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Jag \u00e5ngrar inte att jag tr\u00e4ffade min nuvarande man och fick tv\u00e5 helt underbara barn till tillsammans med honom. Det kommer jag aldrig att g\u00f6ra. Men jag \u00e5ngrar att mina f\u00f6rsta underbara barn blev drabbade i h\u00f6gre grad av min sorg, \u00e4n de tv\u00e5 sista. Men jag gjorde det b\u00e4sta jag kunde i den situation jag befann mig i med de omst\u00e4ndigheter jag levde under just d\u00e5.<\/p>\n
Jag valde som jag valde mycket tack vare att jag \u00e4lskade dem.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det finns en annan slags sorg en den man k\u00e4nner n\u00e4r man f\u00f6rlorar ett barn, f\u00f6r\u00e4lder eller v\u00e4n. Det finns en sorg som har med val att g\u00f6ra. D\u00e4r valet man gjorde kanske f\u00f6r den tiden var det enda m\u00f6jliga av olika orsaker, eller ett felval. D\u00e5 s\u00f6rjer man det…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1028","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1028","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1028"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1028\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1028"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}