V\u00e5ren 2015 var en v\u00e5r jag aldrig kommer att gl\u00f6mma p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Sorg, sm\u00e4rta, stress, gl\u00e4dje, studier, familj, begravning, bouppteckning, t\u00f6mma l\u00e4genhet efter min far. Det var en otroligt kort sammanfattning.<\/p>\n
Min pappa och mamma skildes n\u00e4r jag var 15 … fyllde 16 samma \u00e5r. Sedan tog det inte s\u00e5 l\u00e5ng tid innan vi flyttade 60 mil i fr\u00e5n den stad min och min brors far bodde. Historien kan g\u00f6ras l\u00e5ng, men jag g\u00e5r inte in p\u00e5 en alltf\u00f6r l\u00e5ng historia. Pappa och jag fick \u00e5ter kontakt n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig 19. Vi pratade ut om det som hade varit och sedan var det bra f\u00f6r oss b\u00e5da. Pappa b\u00f6rjade intressera sig f\u00f6r High Chaparall och shower som spelades d\u00e4r p\u00e5 hans semestertid. Han spelade pastor ett antal \u00e5r och han hade \u00e4ven n\u00e5gon till roll i showen. Pappa var allts\u00e5 ganska konstn\u00e4rligt lagd.<\/p>\n
I b\u00f6rjan av mars fick jag ett telefonsamtal fr\u00e5n dolt nummer. K\u00e4nde p\u00e5 mig att n\u00e5got var lite annorlunda. Det brukar inte ofta ringa fr\u00e5n dolt nummer till mig. Det var pappas l\u00e4kare som ringde f\u00f6r att informera om att han l\u00e5g inna f\u00f6r att han hade ramlat ihop i l\u00e4genheten och det hade tagit en hel dag f\u00f6r honom att komma \u00e5t sin telefon. Han l\u00e5g p\u00e5 sjukhuset i tre veckor. Han hade KOL, diabetes och psoriasis och de visste inte riktigt vad som orsakade hans f\u00f6rs\u00e4mring. Den sista veckan hade han m\u00e5tt b\u00e4ttre och jag hade pratat med honom n\u00e5gra dagar innan det ringde p\u00e5 kv\u00e4llen den 24\/3. Jag fick informationen att han hade f\u00f6rflyttats till IVA och att jag kunde h\u00f6ra av mig dit om jag undrade n\u00e5got. Jag avvaktade och gick och lade mig och sov efter en stund. Vaknade mitt i natten av mig sj\u00e4lv och s\u00e5g d\u00e5 att jag hade ett missat samtal ifr\u00e5n ett nummer jag inte k\u00e4nde igen. Jag ringde upp numret och det visade sig vara IVA i hans hemstad. Jag fick prata med l\u00e4karen som satt vak. Hon ber\u00e4ttade att han var medvetsl\u00f6s och att han inte hade m\u00e5nga livstecken. Han h\u00f6lls vid liv. Men hade inget liv. Jag lyssnade p\u00e5 vad hon ber\u00e4ttade, bland annat att han var orolig f\u00f6r mig, men att hon hade suttit med honom och han hade blivit lugnare. Jag bad henne ringa n\u00e4r pappa inte fanns kvar i sin kropp l\u00e4ngre, dvs. n\u00e4r han var d\u00f6d oavsett tid. Det ringde inom 10 minuter. Min pappa dog allts\u00e5 den 25\/3 kl. 3.17.<\/p>\n
Jag studerar heltid p\u00e5 en annan ort \u00e4n d\u00e4r jag bor och pendlar. Ut\u00f6ver det har jag familj. Ut\u00f6ver det kan man inte sl\u00e4ppa studierna efter f\u00f6rel\u00e4sningar, det \u00e4r en del inl\u00e4sning att g\u00f6ra och vi hade praktiskt arbete ocks\u00e5. Tiden fr\u00e5n pappas d\u00f6d fram till terminslutet innebar en \u00e5terh\u00e4mtningsniv\u00e5 p\u00e5 0 f\u00f6r mig. Jag hade ingen \u00e5terh\u00e4mtning. Det var en f\u00f6rsta resa till hans l\u00e4genhet som m\u00e5ste g\u00f6ras f\u00f6r att inh\u00e4mta alla viktiga papper, hans personliga tillh\u00f6righeter m\u00e5ste h\u00e4mtas p\u00e5 sjukhuset, telefonsamtal som skulle ringas, det var begravningsbyr\u00e5 som skulle kontaktas, jurist f\u00f6r bouppteckningen. Hans l\u00e4genhet m\u00e5ste t\u00f6mmas och vi m\u00e5ste ju g\u00e5 igenom alla saker, s\u00e4lja s\u00e5dant som skulle s\u00e4ljas. Hans boendestad ligger 40 mil fr\u00e5n v\u00e5r egen. Under tiden som allt detta skedde var jag f\u00f6rst\u00e5s tvungen att f\u00f6rs\u00f6ka h\u00e5lla mig i fas med studierna och klara det praktiska arbetet som bed\u00f6mdes av handledare.<\/p>\n
P\u00e5 efterhand vet jag inte riktigt hur jag lyckades h\u00e5lla ut. Den sista veckan innan terminen slutade var jag helt slut i kroppen och hj\u00e4rnan b\u00f6rjade sm\u00e5tt strejka. Men jag lyckades. Man kan klara mycket om man m\u00e5ste och om man \u00e4r motiverad kan man forts\u00e4tta h\u00e5lla sig i fas med det egna livet. Inser jag nu.<\/p>\n
N\u00e4r jag skriver detta och t\u00e4nker p\u00e5 det jag upplevde i sorgen efter Rasmus d\u00f6d finns oerh\u00f6rt stora skillnader. Det g\u00e5r inte att j\u00e4mf\u00f6ra ens fars d\u00f6d, med ens egen barns d\u00f6d. Det finns ingenting v\u00e4rre \u00e4n f\u00f6rlusten av ett barn. Det var nog ocks\u00e5 vetskapen om det som gjorde att jag h\u00f6ll. Jag s\u00e4ger inte att det inte har f\u00e5tt konsekvenser f\u00f6r mitt m\u00e5ende. Men det \u00e4r sj\u00e4lvklart att all den press och stress jag levde under d\u00e5 p\u00e5verkade mitt m\u00e5ende. Jag har varit tr\u00f6tt och slut. Men under sommaren har jag \u00e4nd\u00e5 haft viss \u00e5terh\u00e4mtning. Jag m\u00e5r trots allt ganska bra i dag.<\/p>\n
Min pappa var en skojfrisk och best\u00e4md person. V\u00e4ldigt envis. Jag tr\u00e4ffade hans l\u00e4kare n\u00e4r jag var p\u00e5 sjukhuset f\u00f6r att h\u00e4mta hans tillh\u00f6righeter. Hon konstaterade efter samtalet med mig att hon visste var min beslutsamhet kom ifr\u00e5n, n\u00e4mligen pappa! *ler lite*<\/p>\n
Min pappa sa varje samtal vi hade under hans tid p\u00e5 sjukhuset: ”Jag vet … jag vet … att du klarar dig bra gumman! Du har skinn p\u00e5 n\u00e4san! Lova att du inte slutar med dina studier, se till att bli klar!” – ”Ja pappa, jag lovar!” sa jag. Jag s\u00e4ger det nu med: ”Pappa, d\u00e4r du \u00e4r, jag lovar att ta mig till examen och vidare!”<\/p>\n
*************************<\/p>\n
Uppdaterat i april 2019:
Pappa! Om det \u00e4r som jag tror, att det finns en Gud, och som jag vill tro att ni som gick f\u00f6re oss som \u00e4r kvar vet hur det \u00e4r h\u00e4r hos oss, s\u00e5 vet du redan att jag tog mig igenom \u00a0alla studier och tog min examen i januari 2017. Att jag jobbade som ptp-psykolog under 2017 till 6\/3-18 d\u00e5 jag fick mitt bevis om legitimation som psykolog och att jag idag jobbar heltid p\u00e5 en h\u00e4lsocentral n\u00e4ra mig. I did it! N\u00e4r det var sv\u00e5rt och tufft efter din d\u00f6d, t\u00e4nkte jag p\u00e5 det l\u00f6fte jag hade gett dig och fortsatte andas och studera. Jag \u00e4r glad att jag inte f\u00f6ljde k\u00e4nslan den d\u00e4r terminen d\u00e5 du dog. F\u00f6r d\u00e5 hade jag nog inte varit d\u00e4r jag \u00e4r idag. Jag \u00e4r s\u00e5 tacksam att det var du som var min pappa!\u00a0<\/p>\n
<3 See ya later alligator! <3<\/p>\n\n\n
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
V\u00e5ren 2015 var en v\u00e5r jag aldrig kommer att gl\u00f6mma p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt. Sorg, sm\u00e4rta, stress, gl\u00e4dje, studier, familj, begravning, bouppteckning, t\u00f6mma l\u00e4genhet efter min far. Det var en otroligt kort sammanfattning. Min pappa och mamma skildes n\u00e4r jag var 15 … fyllde 16 samma \u00e5r. Sedan tog det inte…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":28,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-1044","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1044","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1044"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/1044\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1044"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}