Jag l\u00e4mnade \u00f6ver Rasmus till ambulansmannen, han s\u00e5g att barnen kom upp f\u00f6r trappen. Tittade p\u00e5 mig, tittade p\u00e5 barnen och jag sa: ”Ta hand om honom, g\u00f6r vad ni kan … men … det g\u00e5r nog inte. Jag m\u00e5ste v\u00e4nta in barnvakten och pappan.” Han tittade p\u00e5 mig, s\u00e5g fr\u00e5gande ut. ”Jag h\u00e5ller mig lugn s\u00e5 l\u00e4nge jag m\u00e5ste …” eller n\u00e5got liknande mumlade jag. I stunden valde han att tro mig och tog Rasmus med sig och ambulansen \u00e5kte.<\/p>\n
”Var ska Rasmus?” fr\u00e5gade P.<\/p>\n
”Till sjukhuset.” svarade jag.<\/p>\n
”Kommer han hem sedan.” fr\u00e5gade P.<\/p>\n
”Vet inte … tror inte det …” sa jag.<\/p>\n
P n\u00f6jde sig med de svar jag gav. Barnen gick ned p\u00e5 nederv\u00e5ningen igen. Mellan allt som h\u00e4nde som jag beskrev i f\u00f6reg\u00e5ende inl\u00e4gg hade jag lyckats ringa barnvakt, tv\u00e5 f\u00f6rs\u00f6k varav det f\u00f6rsta alternativet var p\u00e5 jobbet. Minns samtalet med alternativ tv\u00e5.<\/p>\n
”Jag beh\u00f6ver barnvakt, och det j\u00e4vligt snabbt.” Jag brukar inte sv\u00e4ra i telefon, men det gjorde jag nu. ”Rasmus \u00e4r d\u00f6d.”<\/p>\n
”Jag kommer!!!” *klick*<\/p>\n
Rasmus pappa hade ocks\u00e5 hunnit ringa tillbaka och h\u00f6rt min r\u00f6st. ”Rasmus \u00e4r d\u00f6d, du m\u00e5ste komma hem, nu!” och svarat ”Jag kommer!” *klick*<\/p>\n
Nu var Rasmus inte l\u00e4ngre hemma. Barnen var p\u00e5 nederv\u00e5ningen. Nu slutade jag att fungera riktigt samlat. Jag satte p\u00e5 kaffe, r\u00f6kte under fl\u00e4kten och sj\u00f6nk ned p\u00e5 stolen och skakade som ett aspl\u00f6v i samma stund som barnvakten kom inrusande: ”Var \u00e4r Rasmus?” varp\u00e5 jag svarade: ”P\u00e5 sjukhuset, de har h\u00e4mtat honom.”<\/p>\n
”Var \u00e4r barnens kl\u00e4der?” blev n\u00e4sta fr\u00e5ga. Barnvakten fick inget svar. Jag bara skakade och r\u00f6kte. H\u00e4llde upp en kopp kaffe och gick in i n\u00e5gon typ av dimma. Hur jag kom p\u00e5 att jag skulle koka kaffe har jag ingen aning om. Men jag misst\u00e4nker att hj\u00e4rnan slutade fungera rationellt f\u00f6r en stund.<\/p>\n
Rasmus pappa kom in och tittade p\u00e5 mig och p\u00e5 barnvakten. ”V\u00e4nta jag ska fixa fram kl\u00e4der \u00e5t barnen.” sa han.<\/p>\n
Telefonen ringde. Jag svarade. Det var en kurator som ringde och fr\u00e5gade om vi skulle komma in till sjukhuset. ”Ja, det \u00e4r klart vi kommer, m\u00e5ste bara v\u00e4nta p\u00e5 barnvakten f\u00f6rst. Varf\u00f6r skulle vi inte komma?” Kuratorn urs\u00e4ktade sig och sa att fr\u00e5gan kanske l\u00e4t konstig, men att det inte var alla som ville koma in. Jag fick information om var hon skulle st\u00e5 n\u00e4r vi kom.<\/p>\n
Barnen var f\u00e4rdiga och barnvakten tog med sig dem \u00f6ver ”kullen” hem till sig.<\/p>\n
—–<\/p>\n
P\u00e5 sjukhuset fick vi f\u00f6rst tr\u00e4ffa kuratorn och n\u00e5gon sk\u00f6terska och vi blev visade till ett rum. Vi s\u00e5g en liten bb-vagn dras f\u00f6rbi f\u00f6nstret, helt \u00f6vert\u00e4ckt av ett vitt lakan. L\u00e4karen kom in i rummet efter vad som verkade vara en evighet. Hon st\u00e4llde n\u00e5gra fr\u00e5gor om vaccin, Rasmus allm\u00e4ntillst\u00e5nd. Vi fick s\u00e5 sm\u00e5ningom veta att de hade gjort vad de kunde, men att det inte gick att r\u00e4dda honom. Hans kroppstemperatur visade att han hade varit d\u00f6d sedan klockan fyra samma morgon. Vi blev sedan visade till ett rum, d\u00e4r Rasmus l\u00e5g. Han hade en liten rosa ros lagt ovanp\u00e5 t\u00e4cket man hade lagt \u00f6ver honom. Ett t\u00e4nt ljus p\u00e5 en hylla bakom honom. Han var s\u00e5 fin. Men s\u00e5 livl\u00f6s.<\/p>\n
Jag gick fram till BB-vagnen och tittade ned. Tittade p\u00e5 personalen, som nickade och sa. ”Det \u00e4r fortfarande er son, ni f\u00e5r ta upp honom.”<\/p>\n
Jag lyfte upp honom. H\u00f6ll honom, gav honom en puss och fortsatte titta p\u00e5 honom. Jag tittade p\u00e5 hans pappa och gick emot honom.<\/p>\n
”Vill du h\u00e5lla honom?” fr\u00e5gade jag med lugn r\u00f6st. H\u00f6rde sj\u00e4lv hur konstigt lugn jag l\u00e4t. Overklighetens verklighet tog plats. Ingenting var verkligt, ingenting h\u00e4nde. Det \u00e4r en dr\u00f6m. Jag m\u00e5ste vara stark.<\/p>\n
”Nej … eller … jo.” svarade han. Tog emot Rasmus i sin famn och b\u00f6rjade gr\u00e5ta. Jag tittade p\u00e5 och h\u00f6ll mig samlad. Inte en t\u00e5r. En dr\u00f6m … och jag vaknar snart … om jag inte hade r\u00f6kt … om jag hade tjatat mer p\u00e5 BVC om hans feber, om hans mage, om hans f\u00f6rkylning … Om bara … Om OM inte fanns … Tomheten … tio \u00e5r fram\u00e5t fanns pl\u00f6tsligt inte l\u00e4ngre och den enda dag som fanns …. idag … \u00f6nskade jag totalt bort … inom mig t\u00e4nkte jag … och jag uttalade det ocks\u00e5 … att ”jag vill inte leva utan honom.” Kuratorn tog snabbt till orda: ”Det vill du visst! Du har fler barn, du har din man, de beh\u00f6ver dig. Du vill visst leva, men just nu k\u00e4nns det f\u00f6r mycket.” (Jag minns inte hennes exakta ord, men budskapet var detta). Det var klokt sagt och jag visste att jag m\u00e5ste leva.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag l\u00e4mnade \u00f6ver Rasmus till ambulansmannen, han s\u00e5g att barnen kom upp f\u00f6r trappen. Tittade p\u00e5 mig, tittade p\u00e5 barnen och jag sa: ”Ta hand om honom, g\u00f6r vad ni kan … men … det g\u00e5r nog inte. Jag m\u00e5ste v\u00e4nta in barnvakten och pappan.” Han tittade p\u00e5 mig, s\u00e5g…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":1,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-16","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/16","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=16"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/16\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=16"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}