{"id":2347,"date":"2020-02-19T22:27:34","date_gmt":"2020-02-19T21:27:34","guid":{"rendered":"http:\/\/www.levinuet.nu\/?page_id=2347"},"modified":"2023-04-23T22:05:05","modified_gmt":"2023-04-23T22:05:05","slug":"livet-gar-vidare","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/sorg\/livet-gar-vidare\/","title":{"rendered":"Livet g\u00e5r vidare … <3"},"content":{"rendered":"\n

Det n\u00e4rmar sig 22 \u00e5r sedan du fick dina \u00e4nglavingar \u00e4lskade Rasmus. Egentligen \u00e4r du ju inte en liten 3,5 m\u00e5nader ung bebis l\u00e4ngre. Du \u00e4r ju 22 \u00e5r och vuxen. Men i mitt inre och i mitt minne finns bara bilden av dig som 3,5 m\u00e5nader ung.<\/p>\n\n\n\n

Att f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4nka ut hur du skulle se ut om du fortfarande fanns k\u00e4nns om\u00f6jligt.<\/p>\n\n\n\n

Med denna sida vill jag reflektera \u00f6ver n\u00e5got som jag inte trodde p\u00e5 d\u00e5 f\u00f6r 21 \u00e5r och 9 m\u00e5nader sedan ungef\u00e4r (sidan skrivs 2020-02-19). \u201dLivet g\u00e5r vidare\u201d. <\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 … *jag vill bara f\u00f6lja dig … jag vill inte leva utan dig … eller jo det vill jag kanske \u00e4nd\u00e5 … jag har ju dina syskon. Jag h\u00f6rde och l\u00e4ste om m\u00e4nniskor som hade f\u00f6rlorat sitt barn f\u00f6r 10 \u00e5r sedan och jag f\u00f6rstod inte hur det skulle g\u00e5 till. Jag skulle ju inte \u00f6verleva den sm\u00e4rtan jag befann mig i. Man kan om\u00f6jligt \u00f6verleva att f\u00f6rlora barn och man kan inte \u00f6verleva att bara \u00e4ta nudlar. F\u00f6rr eller senare m\u00e5ste det \u00e4nd\u00e5 leda till att kroppen inte orkar l\u00e4ngre … eller hur?* Jag tror inte att jag t\u00e4nkte s\u00e5 utstuderat men en del av mig hade gett upp livet. En annan del av mig \u00f6verlevde f\u00f6r att det fanns n\u00e4ra och k\u00e4ra som skulle ha m\u00e5tt \u00e4n s\u00e4mre om \u00e4ven jag hade g\u00e5tt vidare efter dig. Idag … \u00e4r jag glad att jag valde livet igen. <\/p>\n\n\n\n

Nu … sorgen efter dig har gjort ont och ibland sk\u00e4r det till och g\u00f6r ont igen. Det \u00e4r okej. Det \u00e4r k\u00e4rleken till dig som k\u00e4nns, k\u00e4rleken till ett \u00e4lskat barn som jag aldrig fick l\u00e4ra k\u00e4nna helt och fullt. Nu kan jag gr\u00e5ta igen. Nu kan jag minnas dig med sorg och sm\u00e4rta men jag kan \u00e4ven minnas ditt jollrande och skratt och hur stadigt du satt och hur du m\u00f6tte mina \u00f6gon. Jag minns inte enbart din kropp stilla och livl\u00f6s, blek, kall i min famn. Jag minns dig som levande, frisk och alert ocks\u00e5. <\/p>\n\n\n\n

Men ibland sl\u00e5r det emot mig den d\u00e4r filmen som spelades upp om och om igen det f\u00f6rsta \u00e5ret efter din d\u00f6d. Den d\u00e4r hemska morgonen d\u00e5 jag hittade dig livl\u00f6s i s\u00e4ngen, den f\u00f6rsta natten du fick sova i din s\u00e4ng hela natten. Och den sista. Jag minns och kan se framf\u00f6r mig n\u00e4stan som i ett f\u00e5gelperspektiv hur jag gick upp och hade den obehagliga k\u00e4nslan av att du inte l\u00e5g hos mig som du brukade, hur jag lyfte telefonluren n\u00e4r din pappa ringde och jag sa att n\u00e5got var fel, att jag ville att han skulle v\u00e4nta i telefonen medan jag h\u00e4mtade dig. Han kunde inte v\u00e4nta och vi lade p\u00e5. Jag minns hur jag h\u00f6ll andan och k\u00e4nde \u00e5ngesten\/skr\u00e4cken v\u00e4xa n\u00e4r jag n\u00e4rmade mig sovrummet igen. Jag kan n\u00e4stan k\u00e4nna den k\u00e4nslan igen om jag till\u00e5ter mig n\u00e4r jag skriver detta. Jag minns hur jag gick in i det m\u00f6rka sovrummet, din spj\u00e4ls\u00e4ng, klappade dig h\u00e5rdare och h\u00e5rdare p\u00e5 bl\u00f6jrumpan, Hur jag k\u00e4nde efter var ditt huvud var och ins\u00e5g att p\u00e5slakan och filt omsl\u00f6t hela dig. Hur jag lyfte upp dig och p\u00e5slakan och filt f\u00f6ljde med tills det sl\u00e4ppte greppet om dig och du k\u00e4ndes kall. S\u00e5 kall. Jag minns hur jag lade dig p\u00e5 min arm och petade upp munnen som sade \u201dplopp\u201d som om en propp p\u00e5 en flaska sm\u00e4llde upp men l\u00e4gre. Hur jag k\u00e4nde om du hade n\u00e5got i munnen, men bara k\u00e4nde en or\u00f6rlig stel tunga. Jag minns fortfarande och det g\u00f6r ont. Skillnaden nu \u00e4r att jag f\u00f6r att minnas aktivt f\u00e5r \u201dtrigga fram det\u201d och exponera mig f\u00f6r minnet. Det g\u00f6r jag inte ofta. Idag kan jag hitta tillbaka till minnet av den lilla glada grabb du var trots denna minnesfilm. Jag kan hj\u00e4lpa mig sj\u00e4lv till lugn i den inre stormen. <\/p>\n\n\n\n

L\u00e4nge l\u00e5g sorgen kvar som en sm\u00e4rta i kroppen och den dyker upp och g\u00f6r sig p\u00e5mind varje \u00e5r vid samma tid och blir som v\u00e4rst i januari till i b\u00f6rjan av maj. Av n\u00e5gon anledning \u00e4r det den tid du levde till n\u00e5gra veckor efter din d\u00f6d som \u00e4r v\u00e4rst varje \u00e5r. Min kropp minns. Men det tar inte \u00f6ver helt. <\/p>\n\n\n\n

Jag har hittat styrkan att forts\u00e4tta att inte bara \u00f6verleva utan faktiskt leva p\u00e5 riktigt. Jag har hittat styrkan att ta steg f\u00f6r att hj\u00e4lpa andra m\u00e4nniskor i olika typer av sm\u00e4rta. Jag var tvungen att sj\u00e4lv ta mig till ett b\u00e4ttre m\u00e5ende innan jag ens kunna komma fram till den punkt d\u00e5 jag kunde n\u00e4rma mig tanken att ta steg f\u00f6r att kunna vara st\u00f6d f\u00f6r andra. Det var mycket som inte hade bearbetats som ocks\u00e5 tog tag i mig, gav mig \u00e5ngest och sm\u00e4rta. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r min psykiska sm\u00e4rta \u00f6vergick i fysisk sm\u00e4rta – n\u00e5gonstans vaknade fightern i mig till liv och jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att g\u00e5 till roten med allt. N\u00e5gonstans f\u00f6rstod jag att det fysiska speglade mitt inre. Jag s\u00f6kte och k\u00e4mpade f\u00f6r att f\u00e5 en behandling f\u00f6r min fysiska sm\u00e4rta. Jag undvek fortfarande att g\u00e5 f\u00f6r djupt in i bearbetningen av f\u00f6rlusten efter dig. <\/p>\n\n\n\n

Jag fick en m\u00f6jlighet – och valde att ta den rehabiliteringsm\u00f6jligheten p\u00e5 allvar. Insikt om att l\u00e4kare, fysioterapeuter, arbetsterapeuter, ja rent av psykologer (f\u00f6r i min v\u00e4rld var psykologer farliga) – inte var \u201dfarliga\u201d utan kunde ge mig r\u00e4tt r\u00e5d p\u00e5 ett s\u00e4tt som jag kunde ta till mig. Insikt om jag kanske hade en m\u00f6jlighet att utbilda mig utifr\u00e5n testerna som jag fick genomg\u00e5. Mitt sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och min sj\u00e4lvk\u00e4nsla \u00f6kade. Idag har jag tagit mig igenom en l\u00e5ng utbildning och jobbar – n\u00e5got jag aldrig trodde om mig sj\u00e4lv. Under utbildningstiden har jag f\u00e5tt bearbeta mycket med st\u00f6d av en underbar terapeut i terapin som ingick i utbildningen. Detta f\u00f6r att l\u00e4ra k\u00e4nna mig sj\u00e4lv, bearbeta allt jag varit med om och f\u00f6rbereda mig f\u00f6r psykologisk behandling av klienter\/patienter s\u00e5 att jag kan ha ett professionellt f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

Jag b\u00f6rjar n\u00e4rma mig att hitta en balans annat \u00e4n allt eller inget. Jag \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g \u00e5t r\u00e4tt h\u00e5ll, p\u00e5 livets v\u00e4g, i min v\u00e4rderade riktning. Du \u00e4r en stor del av grunden till den riktningen. Jag var redan tidigt fast besluten att, om jag \u00e4nd\u00e5 skulle leva s\u00e5 skulle jag ta mig fram till ett sammanhang d\u00e4r jag kunde vara d\u00e4r f\u00f6r andra som varit med om sv\u00e5ra livsh\u00e4ndelser. <\/p>\n\n\n\n

Jag \u00e4r d\u00e4r nu – i att kunna finnas till och st\u00f6dja och hj\u00e4lpa andra. Jag \u00e4r p\u00e5 en plats d\u00e4r jag trivs och v\u00e4xer och utvecklas. Jag har utmaningar och jag har ett h\u00e4rligt n\u00e4tverk kollegor och v\u00e4nner. Jag har dina syskon och n\u00e5gra barnbarn och en \u00e4lskad make. <\/p>\n\n\n\n

Och … jag har minnet av dig <3<\/p>\n\n\n\n

Det finns inte en mening i att du dog, jag tror inte att din d\u00f6d hade en mening, men n\u00e4r livet v\u00e4nder och drabbar eller sl\u00e5r oss, f\u00e5r vi skapa meningsfullhet i det och anv\u00e4nda det f\u00f6r att ta ett steg i taget i en riktning som fungerar f\u00f6r oss. <\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r det jag har valt att g\u00f6ra.<\/p>\n\n\n\n

Och jag \u00e5ngrar mig inte. <\/p>\n\n\n

\n
\"\"<\/figure>\n<\/div>\n\n
\n
\"\"<\/figure>\n<\/div>","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det n\u00e4rmar sig 22 \u00e5r sedan du fick dina \u00e4nglavingar \u00e4lskade Rasmus. Egentligen \u00e4r du ju inte en liten 3,5 m\u00e5nader ung bebis l\u00e4ngre. Du \u00e4r ju 22 \u00e5r och vuxen. Men i mitt inre och i mitt minne finns bara bilden av dig som 3,5 m\u00e5nader ung. Att f\u00f6rs\u00f6ka…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":3168,"parent":11,"menu_order":20,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2347","page","type-page","status-publish","has-post-thumbnail","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2347","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2347"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2347\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3915,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2347\/revisions\/3915"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2347"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}