N\u00e4r det g\u00e4ller sorg \u00e4r det oerh\u00f6rt viktigt att det finns m\u00e4nniskor\u00a0i ens liv som orkar vara d\u00e4r \u00e4ven om man st\u00f6ter bort dem, som orkar \u00e5terkomma trots att det till det yttre inte h\u00e4nder n\u00e5got. Jag hade ett antal m\u00e4nniskor runt omkring mig och till slut efter en l\u00e5ng tid kunde jag anv\u00e4nda alla mina erfarenheter av min omgivning till att v\u00e4nda p\u00e5 det. Det fanns m\u00e4nniskor som inte kunde f\u00f6rst\u00e5 hur jag fungerade alls, som kom med kommentarer som att – det \u00e4r bara att gl\u00f6mma och g\u00e5 vidare, jag f\u00f6rst\u00e5r hur du k\u00e4nner – men du har fyra andra barn och du m\u00e5ste ta hand om dem och vara glad \u00f6ver dem, jag f\u00f6rst\u00e5r precis hur du k\u00e4nner, du m\u00e5ste rycka upp dig, du m\u00e5ste \u00e4ta, du m\u00e5ste t\u00e4nka positivt.<\/p>\n
Majoriteten av mitt n\u00e4tverk s\u00e5g det yttre – mitt icke-agerande, min apati, den ost\u00e4dade l\u00e4genheten, men de gr\u00e4vde inte vidare i det och det var nog mer f\u00f6r att de inte var kompetenta f\u00f6r det bara – inte n\u00e5got de kunde g\u00f6ra s\u00e5 mycket \u00e5t. Vad de inte f\u00f6rstod var att jag hade l\u00e5st in alla k\u00e4nslor inklusive de positiva goda varma k\u00e4rleksk\u00e4nslorna jag egentligen k\u00e4nde till mina barn och pappan till dem av r\u00e4dsla f\u00f6r att de jag verkligen \u00e4lskar, de kan f\u00f6rsvinna. Hotet var att de kunde d\u00f6. Mina inre k\u00e4nslor av skuld och skam var det ingen eller m\u00f6jligen en som f\u00f6rstod att jag hade. F\u00f6r jag agerade ju som att jag helt enkelt inte gjorde vad jag som f\u00f6r\u00e4lder borde g\u00f6ra och som m\u00e4nniska borde g\u00f6ra f\u00f6r mig sj\u00e4lv utan att s\u00e4ga ett knyst om att jag hade skuld, att jag hade skam, att jag s\u00e5g mig sj\u00e4lv som den skyldige till allt och f\u00f6r varje fel jag gjorde s\u00e5 \u00f6kade skulden, det d\u00e5liga samvetet utan att jag kunde s\u00e4ga n\u00e5got till n\u00e5gon om det. Meningen fr\u00e5n omv\u00e4rldens sida kan jag se i dag var att sparka ig\u00e5ng mig, men jag tog det som anklagelser vilket gjorde skulden\/skammen st\u00f6rre och f\u00f6rlamade mig \u00e4n mer.<\/p>\n
Alla dessa klich\u00e9er:<\/p>\n
– Jag f\u00f6rst\u00e5r precis hur du k\u00e4nner – nej du f\u00f6rstod inte hur jag k\u00e4nde om du inte har upplevt det och \u00e4ven om du har upplevt det s\u00e5 \u00e4r jag just jag och du \u00e4r just du och vi fungerar inte p\u00e5 samma s\u00e4tt – alla m\u00e4nniskor fungerar olika.<\/p>\n
– Du m\u00e5ste rycka upp dig, du har fyra andra barn: Ja jag visste att jag hade fyra andra barn, men det gav inte mig min son tillbaka. Jag hade f\u00f6rlorat ett barn som jag \u00e4lskar lika h\u00f6gt som de andra fyra barnen. Denna kommentar fyllde bara p\u00e5 min skuld f\u00f6r att jag inte\u00a0var stark nog och mitt d\u00e5liga samvete f\u00f6r att jag inte \u00e4r en bra mor nog.<\/p>\n
– Du m\u00e5ste \u00e4ta, jag\u00a0kunde inte \u00e4ta f\u00f6r att jag inte fann n\u00e5gon gl\u00e4dje i livet, hade ingen matlust. Straffade kanske mig sj\u00e4lv.\u00a0Ett barn som jag \u00e4lskade var borta och jag \u00f6nskade att det var jag som var borta ist\u00e4llet. Men visste att jag hade just dessa fyra andra barn som beh\u00f6vde mig och kunde intellektuellt f\u00f6rst\u00e5 att det skulle bli b\u00e4ttre med tiden.<\/p>\n
– Du m\u00e5ste t\u00e4nka positivt, jo – visst men hur t\u00e4nker man positivt n\u00e4r man precis f\u00f6rlorat n\u00e5got av det mest \u00e4lskade man har i livet, sitt eget barn? Kan du visa mig v\u00e4gen med mer \u00e4n de orden du som aldrig har f\u00f6rlorat barn?<\/p>\n
– Du m\u00e5ste gl\u00f6mma och g\u00e5 vidare, s\u00e4g mig skulle du gl\u00f6mma ditt barn om det dog? Skulle du gl\u00f6mma sm\u00e4rtan som h\u00e5lrummet i hj\u00e4rtat efter ditt barn ger p\u00e5 grund av din k\u00e4rlek till ditt barn? Om s\u00e5, hur d\u00e5? Ville du ens gl\u00f6mma om du hade f\u00f6rlorat ditt barn? Gl\u00f6mma ditt eget barn? Jag har inte gl\u00f6mt n\u00e5got av mina barn, alla som lever kommer jag ih\u00e5g – \u00e4ven om jag inte var den perfekta mamman och inte alltid haft dem hos mig h\u00e4r hemma. Jag vill aldrig gl\u00f6mma. Men jag vill leva och \u00e4lska alla barnen, inklusive honom.<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r bara n\u00e5gra sm\u00e5 saker som poppar ur m\u00e4nniskors munnar. De s\u00e4ger det inte av elakhet. De t\u00e4nker sig inte f\u00f6r. Det \u00e4r sv\u00e5rt att bem\u00f6ta en m\u00e4nniska i s\u00e5 stor sorg och som kan befinna sig i chocktillst\u00e5nd. Men orden s\u00e4tter sp\u00e5r och v\u00e4cker i v\u00e4rsta fall upp k\u00e4nslor som g\u00f6r att man inte orkar med att g\u00f6ra det som orden \u00e4mnar att uppmuntra till – g\u00e5 igenom sorgen och forts\u00e4tta leva.<\/p>\n
Livet efter att ha f\u00f6rlorat ett barn blir sig aldrig riktigt likt och i b\u00f6rjan upplevs ingenting som normalt, det finns inget normalt i att f\u00f6rlora sitt barn. Med tiden l\u00e4r man sig leva och l\u00e5ta sorgen finnas med men mer i bakgrunden, som en diamant man plockar fram och tittar p\u00e5 ibland. N\u00e5got v\u00e4rdefullt och \u00e4lskat. Min sorg och det lidande den har f\u00f6rt med sig speciellt det f\u00f6rsta \u00e5ret – \u00e4r tecknet p\u00e5 den k\u00e4rlek jag k\u00e4nner f\u00f6r Rasmus och som jag alltid har k\u00e4nt f\u00f6r alla mina barn oavsett vi har varit tillsammans eller \u00e5tskiljda. Om jag bara hade rest mig upp efter hans d\u00f6d och inte k\u00e4nt sm\u00e4rtan och saknaden – vad hade det varit tecken p\u00e5? Jag vet inte?<\/p>\n
Att t\u00e4nka p\u00e5 n\u00e4r man m\u00f6ter en f\u00f6r\u00e4lder som har f\u00f6rlorat barn \u00e4r att finnas d\u00e4r, bara lyssna, erbjuda sig att hj\u00e4lpa till med det man ser att f\u00f6r\u00e4ldern har sv\u00e5rt att orka och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 med f\u00f6r\u00e4ldern i aktiviteter av olika slag. Sluta inte fr\u00e5ga \u00e4ven om f\u00f6r\u00e4ldern svarar nej. Till sist kommer det och f\u00f6r\u00e4ldern \u00e4r redo. Ha stort t\u00e5lamod, medk\u00e4nsla, v\u00e4rme, empati. Stanna kvar och \u00e5terkom. Visa respekt. D\u00f6m inte, anklaga inte det f\u00f6rsv\u00e5rar processen.<\/p>\n
ORD: Ord kan skada och f\u00f6rg\u00f6ra. De kan tr\u00f6sta och bygga upp. Innan du talar – s\u00e4tt dig in i f\u00f6r\u00e4lderns situation och fundera p\u00e5 hur du skulle bli bem\u00f6tt. Om du inte har n\u00e5got gott att s\u00e4ga, s\u00e5 var bara d\u00e4r och lyssna, krama, h\u00e5ll om. Bara finns. Innan du uttalar ord, t\u00e4nk efter om det finns en minimal risk att det kan tolkas som anklagelse. Det \u00e4r vanligt att f\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rlorat barn upplever skuld och skam utan att s\u00e4ga det. De blir d\u00e4rf\u00f6r k\u00e4nsligare f\u00f6r s\u00e5dant som kan tolkas som en anklagelse och om de tolkar in anklagelse drar de sig bort ofta bort ifr\u00e5n dig och fastnar i den skulden och skammen. I f\u00f6rsta hand – allts\u00e5 – lyssna – stanna – – h\u00e5ll om\/krama om f\u00f6r\u00e4ldern godk\u00e4nner det – var varm – visa medk\u00e4nsla – erbjud hj\u00e4lp – empati – stort, stort t\u00e5lamod.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r det g\u00e4ller sorg \u00e4r det oerh\u00f6rt viktigt att det finns m\u00e4nniskor\u00a0i ens liv som orkar vara d\u00e4r \u00e4ven om man st\u00f6ter bort dem, som orkar \u00e5terkomma trots att det till det yttre inte h\u00e4nder n\u00e5got. Jag hade ett antal m\u00e4nniskor runt omkring mig och till slut efter en l\u00e5ng…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":10,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2429","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2429","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2429"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2429\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2429"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}