Alla individer \u00e4r egna unika individer och vi s\u00f6rjer p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det \u00e4r l\u00e4tt att s\u00e4tta st\u00e4mpeln onormalt p\u00e5 mycket. Sorg \u00e4r \u00e4ven det n\u00e5got som \u00e4r sv\u00e5rt att riktigt s\u00e4tta fingret p\u00e5 vad som \u00e4r normal sorg och onormal sorg.<\/p>\n
Jag hade beh\u00f6vt prata mer med pappan om sorgen \u00e4n vad han ville prata. Han var inte riktigt s\u00e5dan att han pratade om hur han k\u00e4nde och hade \u00e4ven sv\u00e5rt att h\u00f6ra hur jag k\u00e4nde och stanna med mig i det. Detta ledde till ett vi gled ifr\u00e5n varandra. Vi hade haft jobbiga situationer f\u00f6rr i v\u00e5rt \u00e4ktenskap men hade alltid tidigare blivit starkare mellan varandra tidigare. Men i sorgen – s\u00e5 gled vi ifr\u00e5n varandra mer och mer. Blandade orsaker till det fanns nog. En del var kanske v\u00e5ra v\u00e4rderingar i ett existentiellt perspektiv. Jag hade en tro p\u00e5 en Gud ur ett kristet perspektiv \u00e4ven om min bild av Gud var att Han var r\u00e4tt str\u00e4ng och f\u00f6rd\u00f6mande, men \u00e4ven f\u00f6rl\u00e5tande och att det fanns ett evigt liv. Hans tro var v\u00e4l att n\u00e5got fanns, men var emot det kristna budskapet i stora drag.<\/p>\n
Men jag tror att den st\u00f6rsta ”boven” i \u00e4ktenskapet var brist p\u00e5 kommunikation och d\u00e4r \u00e4r jag lika skyldig som Rasmus pappa. Jag satt n\u00e4r jag orkade mig ur soffan vid datorn och skrev mycket och intensivt, medan han g\u00e4rna ville se p\u00e5 n\u00e5gon film tillsammans med mig men fick nobben. Han trodde inte att jag VILLE prata och jag trodde inte att HAN ville prata, men i slutet av \u00e4ktenskapet eller efter separationen kr\u00f6p det fram att vi egentligen b\u00e5da tv\u00e5 hade behov av att prata – vi bara sa det inte till varandra. Det tog mer \u00e4n ett och halvt \u00e5r innan vi separerade efter Rasmus d\u00f6d och d\u00e5 Rasmus hade varit d\u00f6d i tv\u00e5 \u00e5r bodde vi i olika l\u00e4genheter. Han i v\u00e5r gamla gemensamma och jag i en hyresr\u00e4tt i n\u00e4rheten.<\/p>\n
S\u00e5 ett r\u00e5d till f\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rlorat barn \u00e4r nog att man beh\u00f6ver t\u00e4nka p\u00e5 varandras behov och KOMMUNICERA. \u00d6msesidigt. I v\u00e5rt fall fick pappan ta alldeles f\u00f6r mycket av det praktiska ansvaret \u00e4ven om jag gjorde vad jag f\u00f6rm\u00e5dde f\u00f6r stunden. Det hade varit l\u00e4ttare f\u00f6r honom om jag hade sett hans behov ocks\u00e5, inte bara sett in i mig sj\u00e4lv och mina egna k\u00e4nslor och min egen skuld. Om jag hade brutit sj\u00e4lvcentreringen. Jag hade d\u00e5 inte f\u00f6rm\u00e5gan att finnas d\u00e4r \u00e4ven f\u00f6r honom, hade inte f\u00f6rm\u00e5gan att bearbeta mina egna reaktioner riktigt. Men idag \u00e4r det l\u00e4tt att se alla ”borde ha gjort s\u00e5 ist\u00e4llet” i livet. Livet blev vad det blev. Vi lever det och jag tror att idag har vi ett bra liv b\u00e5da tv\u00e5 med v\u00e5ra respektive.<\/p>\n
Det \u00e4r inte n\u00f6dv\u00e4ndigt att man har samma livsv\u00e4rderingar. Det fungerar att ha olika v\u00e4rderingar p\u00e5 de flesta plan om man \u00e4r \u00f6ppen f\u00f6r den andres v\u00e4rderingar och har en kommunikation om det och en \u00f6msesidig f\u00f6rst\u00e5else. Jag f\u00f6rstod inte Rasmus pappas s\u00e4tt att s\u00f6rja och han f\u00f6rstod inte mitt s\u00e4tt att s\u00f6rja. Han hade sv\u00e5rt f\u00f6r mina livsv\u00e4rderingar n\u00e4r det kommer tron p\u00e5 en Gud och jag hade sv\u00e5rt f\u00f6r hans motst\u00e5nd till det. Motst\u00e5ndet till tron hade jag levt med under alla \u00e5r, men det innebar att jag sj\u00e4lv inte befann mig i ett sammanhang med troende m\u00e4nniskor.<\/p>\n
En annan sak vi var otroligt olika p\u00e5 var att jag absolut ville ha ett till barn efter Rasmus, medan hans pappa absolut inte ville. S\u00e5 kan det ocks\u00e5 vara. Det \u00e4r l\u00e4tt att s\u00e4ga: ”Du har ju fyra barn f\u00f6re Rasmus, r\u00e4cker inte det.” Men det var inte s\u00e5 f\u00f6r mig. Jag blev aldrig med barn under tiden efter Rasmus d\u00f6d medan vi fortfarande var ett par. Jag hade sm\u00e5bl\u00f6dningar i princip hela tiden antagligen mycket p\u00e5\u00a0grund av att jag inte \u00e5t och att kroppen sa ifr\u00e5n. Dessa gav inte vika f\u00f6rr\u00e4n under h\u00f6sten 1999 och vi separerade vid ny\u00e5r (var sitt sovrum) och jag flyttade fr\u00e5n l\u00e4genheten den f\u00f6rsta februari 2000.<\/p>\n
N\u00e5gon sa tidigt till oss att 50% av alla par separerar inom ett par \u00e5r efter ett barns d\u00f6d, medan 50% h\u00e5ller ihop och blir starkare ihop. Vi tillh\u00f6rde de f\u00f6rsta 50%.<\/p>\n
B\u00e5de pappan och jag har en ny partner idag,\u00a0var sitt\u00a0nytt \u00e4ktenskap.<\/p>\n
Jag har f\u00e5tt tv\u00e5 barn till efter Rasmus d\u00f6d och skilsm\u00e4ssan tillsammans med min nuvarande man. Mer om det i n\u00e4sta inl\u00e4gg.<\/p>\n
Ta hand om varandra, prata med varandra, var \u00f6ppna och l\u00e5t var och en av er\u00a0s\u00f6rja p\u00e5 sitt s\u00e4tt i era f\u00f6rh\u00e5llanden.<\/span><\/em><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Alla individer \u00e4r egna unika individer och vi s\u00f6rjer p\u00e5 olika s\u00e4tt. Det \u00e4r l\u00e4tt att s\u00e4tta st\u00e4mpeln onormalt p\u00e5 mycket. Sorg \u00e4r \u00e4ven det n\u00e5got som \u00e4r sv\u00e5rt att riktigt s\u00e4tta fingret p\u00e5 vad som \u00e4r normal sorg och onormal sorg. Jag hade beh\u00f6vt prata mer med pappan om…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":11,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-2430","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2430","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2430"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/2430\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2430"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}