Jag minns den f\u00f6rsta veckan inf\u00f6r begravningen som ett tillst\u00e5nd av handlingsf\u00f6rlamning och paralys, d\u00e4r jag om och om igen \u00e5terupplevde \u00f6gonblicket och dagen d\u00e5 Rasmus dog. Mina tankar och k\u00e4nslor visste om att jag beh\u00f6vde ta tag i vardagen trots el\u00e4ndet men kroppen l\u00f6d mig inte. Jag slutade \u00e4ta, jag r\u00f6kte dubbla m\u00e4ngden, jag pimplade kaffe, sp\u00e4rrade fast mig vid datorn, d\u00e4r jag skrev en rent konkret ber\u00e4ttelse om vad som h\u00e4nt den dagen. Ville inte gl\u00f6mma, visste att ju l\u00e4ngre tid som gick dessto mer skulle minnena p\u00e5verkas. Allt f\u00f6r att kunna vara ur s\u00e4ngen n\u00e5gra timmar varje dag. Men rent levnadsdugligt s\u00e5 gick jag ned mig fr\u00e5n dag 1. Den dag d\u00e5 Rasmus dog fick alla v\u00e5ra n\u00e4rmaste veta. Tror jag \u00e4ven ringde den pr\u00e4st som hade d\u00f6pt v\u00e5ra andra barn, samma dag som han dog. ”\u00c4r det dags f\u00f6r dop igen?” fr\u00e5gade hon kl\u00e4mk\u00e4ckt. Hon tystnade n\u00e4r jag sa, ”Nej den h\u00e4r g\u00e5ngen blev det tyv\u00e4rr inget barndop, det blir en begravning.” Vi pratade en stund och hon skulle komma p\u00e5 hembes\u00f6k n\u00e5gon dag senare. Dagen efter ringde vi familjef\u00f6rskolan. Tog oss iv\u00e4g till begravningsbyr\u00e5n och best\u00e4mde en del med dem. D\u00f6dsannons, kista, mm.<\/p>\n
Pappan ringde f\u00f6rs\u00e4kringsbolag (hur han hade hj\u00e4rna kvar att komma p\u00e5 s\u00e5dant vet jag inte, men det var han som var den ”starka” nu.) Vi ringde \u00e4ven runt till n\u00e5gra v\u00e4nner och ber\u00e4ttade vad som h\u00e4nt. Ut\u00f6ver det var jag handlingsf\u00f6rlamad. Allt praktiskt hanterades av pappan. Det jag minns att jag gjorde var att jag skrev ett brev till alla f\u00f6r\u00e4ldrar p\u00e5 barnens dagis med information om vad som h\u00e4nt, hur vi ville bli bem\u00f6tta (som vanligt ville vi bli bem\u00f6tta), att det kunde vara s\u00e5 att barnen visade tecken p\u00e5 n\u00e5got som inte stod r\u00e4tt till. Polisen ringde p\u00e5 d\u00f6dsdagen f\u00f6r att fr\u00e5ga oss n\u00e5gra fr\u00e5gor och sedan ringde de n\u00e4r Rasmus obduktion var f\u00e4rdig.<\/p>\n
Min r\u00e4dsla var att Rasmus skulle ha kv\u00e4vts till d\u00f6ds, men senare skulle vi f\u00e5 veta att m\u00e4ngden koldioxid som fanns i blodet inte var s\u00e5 h\u00f6g att en kv\u00e4vning var fallet. De menade att det allra troligast var PSD (Pl\u00f6tslig sp\u00e4dbarnsd\u00f6d) vilket f\u00f6rst\u00e4rkte min skuld d\u00e5 jag hade r\u00f6kt under graviditeten och \u00e4ven under amningen. Att l\u00e4karen sa att det m\u00e5ste till fler faktorer \u00e4n endast r\u00f6kningen f\u00f6r att barnet skall d\u00f6 p\u00e5 grund av det, tog inte bort min k\u00e4nsla av skuld. Barnen ska inte sova p\u00e5 mage. Rasmus sov p\u00e5 mage och lade vi honom p\u00e5 rygg b\u00f6kade han runt i s\u00e4ngen till han hamnade p\u00e5 mage. Det var vad som hade h\u00e4nt p\u00e5 natten att han hade b\u00f6kat runt. Vi hade ett p\u00e5slakan runt en filt. P\u00e5slakanet hade en \u00f6ppning utmed hela ena l\u00e5ng\u00e4nden som endast sl\u00f6ts samman med rosettband. Rasmus hade b\u00f6kat runt s\u00e5 att han hade hamnat i p\u00e5slakanet med filten framf\u00f6r ansiktet. Min ”skuld” h\u00e4r var att jag inte hade hittat en l\u00f6sning p\u00e5 hur han skulle ”tvingas kvar” i rygg eller sidol\u00e4ge. Och varf\u00f6r hade jag ett s\u00e5dant p\u00e5slakan p\u00e5? Idag inser jag ju att det faktiskt \u00e4r s\u00e5 att n\u00e4r barnet sj\u00e4lv kan v\u00e4nda sig, s\u00e5 kan vi inte kontrollera s\u00e4ngl\u00e4get helt. L\u00e4karens misstanke var s\u00e5 att Rasmus hade kopplat bort alla system reflexm\u00e4ssigt d\u00e5 han kanske upplevde att han var tillbaka i livmodern. D\u00e4r andas inte fostret. Idag tror jag dock att l\u00e4karen gjorde en korrekt bed\u00f6mning, men d\u00e5 tvivlade jag – jag var r\u00e4dd f\u00f6r att han skulle ha lidit innan han dog.<\/p>\n
Jag vill minnas att vi ganska tidigt blev kallade till ett samtal med en kurator och n\u00e5gon mer person. Vi blev erbjudna st\u00f6dsamtal, men tackade mot hennes rekommendationer nej. Vet inte om detta skedde under den f\u00f6rsta veckan eller n\u00e5got senare. Pappan menade att st\u00f6dsamtal beh\u00f6vdes inte f\u00f6r hans del och p\u00e5 den tiden, speciellt d\u00e5 jag var svag i mig sj\u00e4lv, valde jag alltid att g\u00f6ra som han. Jag var v\u00e4ldigt underordnad utan att kravet om underordnad egentligen fanns – han p\u00e5verkade allts\u00e5 inte aktivt mitt val i det. Uppv\u00e4xtens inl\u00e4rningshistoria \u00e4r dock en annan historia. S\u00e5 \u00e4ven jag tackade nej. Det h\u00e4r var ett av de st\u00f6rsta misstagen, men jag var \u00e4ven r\u00e4dd f\u00f6r psykologer och terapeuter av n\u00e5gon anledning som jag idag inte sj\u00e4lv kan f\u00f6rst\u00e5. *ler lite grann* Jag vet nog varf\u00f6r men det \u00e4r en annan historia. Idag vet jag att jag hade beh\u00f6vt samtalsst\u00f6d under en ganska l\u00e5ng tid efter hans d\u00f6d.<\/p>\n
N\u00e5gon dag innan begravningen fanns m\u00f6jligheten att g\u00e5 p\u00e5 bis\u00e4ttningen. H\u00e4r r\u00e5dde blandade k\u00e4nslor. Pappan ville inte vara delaktig i att kl\u00e4 p\u00e5 Rasmus, medan jag till sist efter att ha hanterat min r\u00e4dsla att se honom som d\u00f6d \u00e5terigen efter obduktion med de \u00e4rr som det innebar, ville det. I sista stund valde \u00e4nd\u00e5 pappan att f\u00f6lja med in i bis\u00e4ttningsrummet. Det var ett ganska stort men sterilt rum och \u00e4nd\u00e5 gjort s\u00e5 mysigt det gick att f\u00e5 till. S\u00e4nkt belysning, med ljuspunkter d\u00e4r han l\u00e5g i sin kista ikl\u00e4dd samma body som p\u00e5 d\u00f6dsdagen. Hans l\u00e4ppar var bl\u00e5b\u00e4rsbl\u00e5a. Han var lite bl\u00e5melerad runt n\u00e4sa och mun ungef\u00e4r d\u00e4r jag anar att syrgasmasken hade satts p\u00e5 honom vid \u00e5terupplivningsf\u00f6rs\u00f6ken. Ett l\u00e5ngt \u00e4rr \u00f6ver br\u00f6stkorgen, minns inte s\u00e4kert men har f\u00f6r mig att \u00e4rret delade sig i ett Y. P\u00e5 ena sidan skallen hade han ett l\u00e5ngt \u00e4rr som f\u00f6ljde huvudformen i sidprofil. Det var en chock trots att begravningsentrepen\u00f6ren hade f\u00f6rberett oss med exakt den informationen. Det var en mycket bra begravningsentrepen\u00f6r. Han s\u00e5g min tvekan n\u00e4r jag skulle ta upp honom och beskrev direkt att Rasmus skulle k\u00e4nnas n\u00e5got stelare \u00e4n vanligt, men inte stel som en docka och att det inte var n\u00e5got vi kunde bryta s\u00f6nder bara av att b\u00f6ja hans leder. Han hade samma bl\u00f6ja kvar, eller s\u00e5 hade de bytt och bara hade samma storlek och m\u00e4rke. Minns att jag funderade p\u00e5 varf\u00f6r de hade bl\u00f6jan kvar. Han hade ju ingen nytta av den. Vi hade tagit med oss en ny bl\u00f6ja. Hans nyaste kl\u00e4der som han hade f\u00e5tt av v\u00e5r st\u00f6dfamilj till den \u00e4ldsta pojken som vi hade lite avlastning f\u00f6r eftersom han \u00e4r gravt f\u00f6rst\u00e5ndshandikappad och har lindrig autism, hade vi med oss och satte p\u00e5 honom. Vi hade med oss kort p\u00e5 oss sj\u00e4lva och Rasmus syskon och dessa lade vi ned i kistan. Den f\u00f6rsta dikten jag skrev hade jag skrivit ut och den fick \u00e4ven den f\u00f6lja med honom. Vi tog inget kort p\u00e5 honom i kistan, vilket jag kan \u00e5ngra idag. Det finns s\u00e5 oerh\u00f6rt f\u00e5 kort p\u00e5 Rasmus idag. Tre p\u00e5 honom levande och s\u00e5 tror jag sjukhusfotografen tog 6 olika kort efter hans d\u00f6d. N\u00e4r vi gick ifr\u00e5n bis\u00e4ttningen visste jag att det var den sista g\u00e5ngen jag s\u00e5g Rasmus. Kistan skulle vara sluten under begravningen.<\/p>\n
K\u00e4nslan under tiden fr\u00e5n hans d\u00f6d till denna dag var overklighet. Det k\u00e4ndes som om Rasmus kunde vakna d\u00e4r i spj\u00e4ls\u00e4ngen vilken minut som helst. Jag hade l\u00e5tit allt ligga kvar i s\u00e4ngen, luktade p\u00e5 hans p\u00e5slakan\/filt varje kv\u00e4ll, lade handen d\u00e4r han borde ligga, sa jag \u00e4lskar dig. V\u00e4grade ta bort n\u00e5got. S\u00e5 var det l\u00e4nge. Men en stor k\u00e4nsla av overklighet, som en mardr\u00f6m, tomhet, paralys, \u00e5ngest. Jag gr\u00e4t inte mer \u00e4n en enda g\u00e5ng. Det var efter n\u00e5gra dagar n\u00e4r pappan hade \u00e5kt ut f\u00f6r att handla och jag k\u00e4nde ensamheten och paniken … trots att barnen lekte p\u00e5 nederv\u00e5ningen. Jag br\u00f6t ihop totalt … gr\u00e4t och gallskrek. I den stunden k\u00e4nde jag hur jag l\u00e5ngt i djupet av mig sj\u00e4lv gav upp livet helt. P kom upp och fr\u00e5gade vad det var med Ji och Je efter sig. Jag sa ”inget, jag saknar Rasmus bara, det \u00e4r ingen fara”. Efter det har jag inte gr\u00e5tit, vilket jag sj\u00e4lv ser som en svaghet. Inom mig har gr\u00e5ten h\u00e4ngt med l\u00e4nge, men den har varit v\u00e4l dold och visat sig i andra k\u00e4nslouttryck.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag minns den f\u00f6rsta veckan inf\u00f6r begravningen som ett tillst\u00e5nd av handlingsf\u00f6rlamning och paralys, d\u00e4r jag om och om igen \u00e5terupplevde \u00f6gonblicket och dagen d\u00e5 Rasmus dog. Mina tankar och k\u00e4nslor visste om att jag beh\u00f6vde ta tag i vardagen trots el\u00e4ndet men kroppen l\u00f6d mig inte. Jag slutade \u00e4ta,…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":5,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-30","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/30","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=30"}],"version-history":[{"count":2,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/30\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3908,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/30\/revisions\/3908"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=30"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}