{"id":3539,"date":"2022-12-27T19:31:58","date_gmt":"2022-12-27T18:31:58","guid":{"rendered":"https:\/\/www.levinuet.nu\/?page_id=3539"},"modified":"2022-12-27T19:31:58","modified_gmt":"2022-12-27T18:31:58","slug":"for-25-ar-sedan","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/sorg\/for-25-ar-sedan\/","title":{"rendered":"F\u00f6r 25 \u00e5r sedan"},"content":{"rendered":"

F\u00f6r 25 \u00e5r sedan var jag gravid, inte helt ovanligt – d\u00e5 jag hade spenderat \u00e5ren 1991-1996 med att vara gravid ocks\u00e5. Denna graviditet var dock inte helt planerad, men blev \u00e4nd\u00e5.<\/p>\n\n\n

\n
\"\"
Snart 25 \u00e5r sedan du fick denna gravplats. Resterna av din kropp finns d\u00e4r, men DU RASMUS finns f\u00f6r alltid i mitt
<3 HJ\u00c4RTA <3<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n<\/figure>\n\n\n\n
\n

En liten \u00e4ngel kom – stannade en stund – log och – v\u00e4nde sedan om. Jag ska alltid \u00e4lska dig Rasmus.<\/p>\n<\/blockquote>\n\n\n\n

Din tid hos oss var kort, bara 3,5 m\u00e5nad efter f\u00f6rlossningsdag dog du under natten (ca 4.00 enligt l\u00e4kare) och jag kan fortfarande f\u00f6ra mig sj\u00e4lv in i det ot\u00e4cka\/traumatiska \u00f6gonblicket d\u00e5 jag ins\u00e5g att du var d\u00f6d. Jag visste redan n\u00e4r jag lyfta upp dig ur s\u00e4ngen att det inte skulle g\u00e5 att r\u00e4dda dig. Du var kall, du var livl\u00f6s. N\u00e4r jag \u00f6ppnade din mun f\u00f6r att k\u00e4nna om du hade n\u00e5got i halsen, ploppade det till p\u00e5 ett s\u00e4tt som gjorde att jag ins\u00e5g att det inte l\u00e4ngre fanns liv. Det k\u00e4nns fortfarande p\u00e5tagligt att beskriva h\u00e4ndelsef\u00f6rloppet den morgonen. Det \u00e4r inte 25 \u00e5r f\u00f6rr\u00e4n den 29\/4-2023. Men jag vet att jag kommer att ha sv\u00e5rt att skriva ned n\u00e5got alls just den dagen. D\u00e4rf\u00f6r \u00e4r det b\u00e4ttre att jag skriver n\u00e5gra m\u00e5nader innan.<\/p>\n\n\n\n

K\u00e4nslan fanns redan n\u00e4r jag gick upp och svarade i telefonen, redan n\u00e4r jag gick upp ur s\u00e4ngen i v\u00e5rt m\u00f6rka sovrum d\u00e4r Rasmus spj\u00e4ls\u00e4ng stod placerad bredvid min s\u00e4ng. Telefonsignalerna hade g\u00e5tt fram m\u00e5nga g\u00e5nger s\u00e5 jag tittade inte i s\u00e4ngen. N\u00e4r jag svarade i telefonen var det som v\u00e4ntat Rasmus (och de andra barnens) pappa som ringde, d\u00e5 det var dags att g\u00e5 upp. Jag minns att jag n\u00e4mnde att Rasmus inte l\u00e5g hos mig, som han brukade g\u00f6ra mot morgonkvisten. Jag vet att hans pappa sa att det nog inte var n\u00e5gon fara. Jag t\u00e4nkte att han nog hade r\u00e4tt, men obehagsk\u00e4nslan fanns kvar. S\u00e5 vi kom \u00f6verens om att jag skulle kolla l\u00e4get med Rasmus och starta upp dagen, s\u00e5 skulle vi h\u00f6ras senare. <\/p>\n\n\n\n

Jag minns att ju n\u00e4rmare jag kom sovrummet och d\u00f6rren som jag hade st\u00e4ngt lite grann p\u00e5 gl\u00e4nt ju st\u00f6rre blev obehagsk\u00e4nslan och tankarna som snurrade. Det var allt mellan katastroftankar om det v\u00e4rsta som kunde vara, och tr\u00f6stande tankar om att s\u00e5 var det nog inte. Jag vet att jag \u00f6ppnade d\u00f6rren och f\u00f6rs\u00f6kte orientera mig i rummet som var m\u00f6rklagt. Jag vet att jag f\u00f6rs\u00f6kte v\u00e4cka honom med att s\u00e4ga hans namn, flera g\u00e5nger i stigande tonl\u00e4ge. Jag vet att f\u00f6r varje g\u00e5ng jag h\u00f6jde r\u00f6sten t\u00e4nkte jag ”bara inte barnen h\u00f6r mig”. Jag vet att jag helst av allt ville st\u00e4nga d\u00f6rren och inte g\u00e5 in. Men jag visste att jag m\u00e5ste g\u00e5 in. Jag tror att jag inom mig visste, hade en k\u00e4nning av att n\u00e5got var grymt fel. Jag vet att jag gick in i rummet, tvingandes den ena foten framf\u00f6r den andra med h\u00e4nder som trevade efter kanten p\u00e5 spj\u00e4ls\u00e4ngen. V\u00e4l framme b\u00f6rjade jag treva efter Rasmus i s\u00e4ngen. Jag kunde minnas att n\u00e5gon g\u00e5ng under natten hade jag h\u00f6rt honom skrika, men han hade tystnat efter en stund. Det var inte konstigt. S\u00e5 kunde han g\u00f6ra ibland. Det hade ju inte h\u00e4nt n\u00e5got d\u00e5, s\u00e5 varf\u00f6r skulle det vara annorlunda nu? <\/p>\n\n\n\n

Trevande k\u00e4nde jag en fot, en rumpa. Jag stannade med handen p\u00e5 rumpan och fortsatte s\u00e4ga hans namn om och om igen. Klappade till rumpan n\u00e5gra g\u00e5nger med \u00f6kande kraft. N\u00e4r ingenting h\u00e4nde \u00e4nd\u00e5, anv\u00e4nde jag b\u00e5da h\u00e4nderna f\u00f6r att lokalisera huvud och armar. Huvudet i p\u00e5slakanet, med filten i p\u00e5slakanet mot ansiktet. Fortfarande inte ett livstecken. Kall hud. Inget gensvar. Lyfte upp honom ur s\u00e4ngen och trasslade ur honom ur p\u00e5slakanet med filten som landade i s\u00e4ngen. Lade honom t\u00e4tt mot kroppen och k\u00e4nde den kalla kroppen. K\u00e4nde att det inte fanns liv. Tankar som rusade, igenom hj\u00e4rnan. Gick ut ur rummet och stannade i vardagsrummet d\u00e4r det var ljusare. Tittade p\u00e5 hans ansikte. Sovande, med hopsatta l\u00e4ppar som var m\u00f6rkare \u00e4n vanligt. Lade honom med benen mot magen, med bakhuvudet i min hand medan jag f\u00f6rs\u00f6kte \u00f6ppna munnen med fingrarna fr\u00e5n min h\u00f6gra hand – *plopp* l\u00e4t det n\u00e4r jag lyckades f\u00e5 upp munnen. Inte ett livstecken. ”Vad ska jag g\u00f6ra nu? Ringa efter ambulansen eller till pappan f\u00f6rst? Vad skulle jag g\u00f6ra med barnen, hundarna – n\u00e4r det kom folk fanns en risk att de skulle sticka ut och folk skulle komma, ambulanspersonal m\u00e5ste komma in. Kan jag inte f\u00e5 honom att vakna?<\/em>” F\u00f6rs\u00f6kte bl\u00e5sa in luft i mun och n\u00e4sa och fick bara ett gurglande ljud tillbaka, inte fr\u00e5n Rasmus r\u00f6st utan som om luften gurglade ut igen. Gick till badrummet, \u00f6ppnade d\u00f6rren, satte ig\u00e5ng vattnet i tv\u00e4ttfatet, tog lite vatten p\u00e5 min hand – bad en b\u00f6n i hopp om att han skulle vakna upp och komma tillbaka till livet igen. Men det gjorde han inte. F\u00f6rklarade mig sj\u00e4lv f\u00f6r kn\u00e4pp som ens t\u00e4nkt tanken och st\u00e4ngde vattenkranen. Gick ut i k\u00f6ket till telefonen igen. Tog luren. ”Var skulle jag ringa f\u00f6rst?<\/em>” Valet blev till pappans jobb. Det var inte pappan som svarade och jag fr\u00e5gade efter honom, men fick en sk\u00e4mtsam r\u00f6st tillbaka att han nog satt sig n\u00e5gonstans och sovit. Sn\u00e4ste av personen i fr\u00e5ga och sa att ”d\u00e5 f\u00e5r du v\u00e4cka honom, han m\u00e5ste komma. Rasmus \u00e4r d\u00f6d.<\/em>” <\/p>\n\n\n\n

”OJ har du ringt efter ambulans? Nehej, vill du att jag ringer \u00e5t dig? Nehej, okej – jag s\u00f6ker reda p\u00e5 ”O” och ser till att han kommer hem. Ring ambulans nu.”<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Lade p\u00e5 luren och ringde SOS och beg\u00e4rde ambulans. ”Jag har hittat min son d\u00f6d i s\u00e4ngen. Ni m\u00e5ste komma med ambulans. Han \u00e4r d\u00f6d.<\/em>” (Orden \u00e4r nog inte exakt \u00e5tergivna numera). ”Jag har provat att bl\u00e5sa in luft i n\u00e4sa och mun, han har inget som stoppar i luftv\u00e4garna, men tungan \u00e4r torr och stel.”<\/em> Kvinnan i telefonen fr\u00e5gade vidare. ”Pappan \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem, men jag m\u00e5ste ringa barnvakt till de andra barnen nu, innan ambulansen \u00e4r h\u00e4r.”<\/em> sade jag. ”Du l\u00e5ter lugn … men jag vill att du stannar i telefonen till ambulansen kommer.” <\/em>sade kvinnan. ”Jag beh\u00f6ver ordna barnvakt, jag kommer att h\u00e5lla mig lugn till dess att barnen h\u00e4mtats av n\u00e5gon f\u00f6r jag \u00e4r ensam \u00e4n s\u00e5 l\u00e4nge”<\/em> sa jag (\u00e5terigen inte ordagrant). Kvinnan i luren gick motvilligt med p\u00e5 att l\u00e5ta mig l\u00e4gga p\u00e5. Med Rasmus p\u00e5 v\u00e4nster arm, svarade jag i telefonen som ringde – det var pappan som sa att han skulle komma s\u00e5 fort han kunde. Sedan ringde jag f\u00f6rst en sl\u00e4kting som bodde i samma kvarter, men fick svar av dottern. Lade p\u00e5 och ringde en kompis som bodde rimligt n\u00e4ra och svor \u00e5t honom i telefonen och sa att han m\u00e5ste komma f\u00f6r att Rasmus var d\u00f6d och jag m\u00e5ste ha barnvakt, att ambulansen \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. ”Jag kommer” <\/em>sa han. Lade p\u00e5 luren, med Rasmus i famnen tog jag mig till vardagsrummet med hundarna springande efter mig. Tog tag i ena \u00f6rat p\u00e5 en av hundarna och lade Rasmus p\u00e5 soffan medan jag \u00f6ppnade balkongd\u00f6rren och f\u00f6ste ut hundarna dit. Fick tag p\u00e5 ett par joggingbyxor och tr\u00e5klade p\u00e5 mig dem. Tog upp Rasmus och d\u00e5 ringde det p\u00e5 d\u00f6rren. <\/p>\n\n\n\n

Kom med Rasmus till d\u00f6rren som var l\u00e5st. Hade ingen l\u00e5skolv d\u00e4r eftersom ett av barnen brukade kunna \u00f6ppna och g\u00e5 ut om inte uppsikt fanns. Ut i k\u00f6ket medan ambulansm\u00e4nnen ropade, knackade och diskuterade att sl\u00e5 in f\u00f6nstret p\u00e5 d\u00f6rren. H\u00f6rde en av ambulansm\u00e4nnen p\u00e5 baksidan. Fick tag p\u00e5 en bordskniv som jag kunde \u00f6ppna ytterd\u00f6rrens l\u00e5s med medan jag ropade att de m\u00e5ste sl\u00e4ppa handtaget f\u00f6r att jag skulle kunna l\u00e5sa upp. N\u00e4r d\u00f6rren kunde \u00f6ppnas kom barnen upp f\u00f6r trappen. Ambulansmannen tittade p\u00e5 mig. Jag sa: ”ta honom, det finns nog ingen chans att han kan \u00e5terupplivas, men f\u00f6rs\u00f6k. Sn\u00e4lla f\u00f6rs\u00f6k. Jag m\u00e5ste v\u00e4nta p\u00e5 barnvakt. Jag och pappan kommer in p\u00e5 sjukhuset s\u00e5 snart vi kan.” <\/em>Han tittade p\u00e5 mig och P (en av s\u00f6nerna) som stod bakom mig: ”Var ska Rasmus?” <\/em>– ”P\u00e5 sjukhuset.”<\/em> – ”Kommer han hem sedan?”<\/em> – ”Vi f\u00e5r se – jag tror inte det!”<\/em> Jag tittade p\u00e5 ambulansmannen, kramade Rasmus en sista g\u00e5ng och sa: ”Jag h\u00e5ller mig lugn till pappan kommer. \u00c5k.”<\/em> <\/p>\n\n\n\n

Kontentan av det som faktiskt skedde \u00e4r sammanfattat h\u00e4r, men jag \u00e4r medveten om att orden kanske inte kommer ut exakt s\u00e5 som de blev sagda f\u00f6r 24,5 \u00e5r (drygt) sedan. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r ambulansen hade \u00e5kt bad jag barnen g\u00e5 ned och leka p\u00e5 sitt rum och v\u00e4nta p\u00e5 att A skulle komma och h\u00e4mta dem. Sedan satte jag p\u00e5 kaffe, tog en cigarett och satte mig vid fl\u00e4kten och r\u00f6kte. Det ringde, det var den barnvakt jag f\u00f6rs\u00f6kte n\u00e5 f\u00f6rst. Hon fick information och vi lade p\u00e5 luren. Sedan plingade det p\u00e5 d\u00f6rren och d\u00f6rren \u00f6ppnades av A som fr\u00e5gade: ”Var \u00e4r Rasmus?” – ”De har \u00e5kt. O \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g hem.” sa jag. ”Kl\u00e4der till barnen?” fr\u00e5gade han. Jag fick inte fram ett ljud l\u00e4ngre. O kom hem och tittade in i k\u00f6ket d\u00e4r jag satt vid fl\u00e4kten. Sa ingenting, men gick och hj\u00e4lpte A att f\u00e5 p\u00e5 barnen kl\u00e4der. A tog med sig barnen. <\/p>\n\n\n\n

O och jag \u00e5kte till sjukhuset. O f\u00f6rs\u00f6kte intala sig och mig att de kan g\u00f6ra s\u00e5 mycket idag, s\u00e5 det l\u00f6ser sig nog. Jag visste att, det var f\u00f6r sent.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6r 25 \u00e5r sedan var jag gravid, inte helt ovanligt – d\u00e5 jag hade spenderat \u00e5ren 1991-1996 med att vara gravid ocks\u00e5. Denna graviditet var dock inte helt planerad, men blev \u00e4nd\u00e5. En liten \u00e4ngel kom – stannade en stund – log och – v\u00e4nde sedan om. Jag ska alltid…<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":21,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3539","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3539","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3539"}],"version-history":[{"count":1,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3539\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4425,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3539\/revisions\/4425"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3539"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}