Det \u00e4r sv\u00e5rt att skriva om sorgen s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ng tid (16 \u00e5r) efter Rasmus d\u00f6d har jag insett. Mitt m\u00e5l med skrivandet har varit att se om jag kan f\u00e5nga upp och beskriva k\u00e4nslan genom sorgen och vad som h\u00e4nde under det f\u00f6rsta \u00e5ret. N\u00e4r man som jag blev apatisk inf\u00f6r livet sj\u00e4lvt s\u00e5 finns inte s\u00e5 mycket k\u00e4nsla att f\u00e5nga inser jag nu. Jag har f\u00f6rs\u00f6kt att hitta det jag k\u00e4nde under den f\u00f6rsta tiden – det f\u00f6rsta \u00e5ret efter hans d\u00f6d. Som m\u00e4nniska var jag tom.<\/p>\n
Som mamma \u00e4lskade jag mina barn, men k\u00e4rleken till dem \u00f6vertrumfades av det d\u00e5liga samvetet \u00f6ver att det fanns en som jag aldrig mer kunde f\u00e5 visa min k\u00e4rlek. Jag f\u00f6rst\u00e5r det inte riktigt sj\u00e4lv idag, hur jag kunde ha d\u00e5ligt samvete \u00f6ver den k\u00e4rlek jag k\u00e4nde f\u00f6r de andra barnen p\u00e5 grund av att jag inte kunde visa min d\u00f6de son k\u00e4rlek.<\/p>\n
Banalt nog var det nog honom jag visade mest k\u00e4rlek i hans fr\u00e5nvaro, och de \u00f6vriga barnen fick st\u00e5 tillbaka f\u00f6r k\u00e4rleken till den jag aldrig mer skulle kunna f\u00e5 krama, h\u00e5lla om. Jag vet inte om jag k\u00e4nde det som or\u00e4ttvist mot Rasmus om jag kramade mina tidigare barn. Det \u00e4r helt ologiskt n\u00e4r jag t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 det och jag kan inte f\u00f6rst\u00e5 mina egna reaktioner riktigt. Det i sin tur har givit mig \u00e5ratal av d\u00e5ligt samvete i min modersroll till mina \u00f6vriga barn, vilket har lett till andra mindre goda omst\u00e4ndigheter.<\/p>\n
Jag hade d\u00e5ligt samvete om jag skrattade till, eller p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt visade positiva k\u00e4nslor – f\u00f6r ibland d\u00f6k de upp – de sm\u00e5 ljuspunkterna. Men det d\u00e5liga samvetet f\u00f6r att k\u00e4nna n\u00e5got positivt\u00a0gjorde att jag h\u00f6ll tillbaka dessa k\u00e4nslor. Om man har f\u00f6rlorat sitt barn kan man v\u00e4l aldrig vara glad?! S\u00e5 gick mina tankar och k\u00e4nslor f\u00f6r 16 \u00e5r sedan.<\/p>\n
Jag var arg p\u00e5 Gud f\u00f6r att Gud inte hade tagit mig ist\u00e4llet f\u00f6r Rasmus. Existentiella fr\u00e5gor som vad \u00e4r meningen med det h\u00e4r? Det \u00e4r bestraffning f\u00f6r alla fel jag har gjort i livet! (Jag s\u00e5g p\u00e5 Gud som bestraffande och d\u00f6mande i denna tid). Men jag trodde p\u00e5 en Gud och ett liv efter detta. F\u00f6r mig var det om\u00f6jligt att t\u00e4nka att jag aldrig skulle \u00e5terse Rasmus. Men min syn p\u00e5 Guds bestraffning blev min syn p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag straffade mig sj\u00e4lv och genom det blev det till en slags bestraffning mot mina tidigare barn \u00e4ven om det var det sista jag ville d\u00e5 jag ju \u00e4lskade dem. Allt \u00e4r v\u00e4ldigt paradoxalt. Ett om\u00f6jligt tillst\u00e5nd. Jag kunde inte g\u00f6ra r\u00e4tt hur jag \u00e4n gjorde k\u00e4ndes det som.<\/p>\n
Jag straffade mig sj\u00e4lv genom att behandla mig sj\u00e4lv illa, slutade \u00e4ta vettig mat (nudlar 2-4 ggr per dag \u00e4r inte speciellt n\u00e4ringsrikt), r\u00f6kte som jag skrivit dubbel m\u00e4ngd, pimplade kaffe och f\u00f6r att magen skulle klara allt det s\u00e5 blev det samarin i st\u00f6rre doser och en ond cirkel. N\u00e4r man inte \u00e4ter s\u00e5 blir det inte mycket till utgifter heller och n\u00e4r jag inte hade dessa trodde jag att jag var f\u00f6rstoppad s\u00e5 d\u00e5 blev det microlax ocks\u00e5 en period. Nu talar vi om det f\u00f6rsta halv\u00e5ret som var det absolut v\u00e4rsta. Jag gick ned i vikt i ganska snabb takt och jag var inte ens mullig innan, utan relativt smal, kanske till och med mager. Nu blev jag bara skinn och ben och blekgr\u00e5.<\/p>\n
Under det f\u00f6rsta \u00e5ret levde jag med flashbacks fr\u00e5n dagen d\u00e5 Rasmus dog, hur jag gick mot sovrummet, med den ot\u00e4cka k\u00e4nslan att han inte l\u00e4ngre levde, hur jag sl\u00e4pade p\u00e5 stegen f\u00f6r att undvika det oundvikliga, hur jag tvingade mig sj\u00e4lv in i sovrummets m\u00f6rker och till hans s\u00e4ng, hur jag klappade honom p\u00e5 rumpan f\u00f6r att v\u00e4cka honom, hur jag sa hand namn, h\u00f6jde tonen till best\u00e4md och upprepade hans namn, hur jag n\u00e4stan skrek hans namn, men kv\u00e4vde skriket d\u00e5 jag h\u00f6rde barnen nere i sina rum. Hur jag tog upp den kalla kroppen som jag inte s\u00e5g f\u00f6r m\u00f6rkret och gick ut i vardagsrummet. Den kalla gr\u00e5bleka, l\u00e4tt styva kroppen. Hur jag stoppade in fingret i munnen f\u00f6r att kontrollera luftv\u00e4garna och ins\u00e5g att tungan var stel att munnen kluckade n\u00e4r den \u00f6ppnades av stelheten. Hur jag gick in i toaletten, satte p\u00e5 vattenkranen och n\u00f6dd\u00f6pte min son d\u00e4r och d\u00e5 – och hur i hela fridens dagar lyckades jag g\u00f6ra detta utan att gallskrika? Iskallt lugn, men livr\u00e4dd. Flashbacks fr\u00e5n det, samt hur jag gick ut i k\u00f6ket och ringde pappans jobb och fick svar av hans arbetskompis som f\u00f6rst sk\u00e4mtade och hur jag skarpt utan barmh\u00e4rtighet gensvarade. Hur han fr\u00e5gade om han skulle ringa ambulans och hur jag svarade nej, jag g\u00f6r det nu. Hur jag lade p\u00e5 luren och lyfte den och tryckte 112 och fick svar. Ja jag \u00e5terupplevde i princip dag 1 i dr\u00f6mmen p\u00e5 natten, i flashbacks p\u00e5 dagen, sm\u00e5 bitar av dag 1 hela tiden. Upplevde samma panik, samma \u00e5ngest om och om igen. N\u00e4r halv\u00e5ret hade g\u00e5tt glesades det ut mer och mer, blev lite l\u00e4ttare att hantera. Jag ville bara sova bort tiden, f\u00f6r om jag sov kunde jag inte agera i panik. Detta var min vardag. Skulle det alltid vara s\u00e5? Idag vet jag ju att det blev inte s\u00e5. Jag vet ocks\u00e5 att genom att skriva om detta s\u00e5 v\u00e4cks det upp i minnet igen och jag f\u00e5r processa det igen. Denna g\u00e5ng med mer kunskap och mer erfarenhet av livet efter hans d\u00f6d. Jag har inte dessa Flashbacks idag. Jag har redan skrivit inl\u00e4ggen som beskriver den dag han dog. Jag kommer ih\u00e5g n\u00e4stan varje del av den dagen – dock en aning diffusare. Men jag har inte f\u00e5tt nya\u00a0Flashbacks p\u00e5 grund av att jag v\u00e4ckt minnet till liv.<\/p>\n
Det var allts\u00e5 ett v\u00e4ldigt destruktivt liv jag levde. som jag beskrev ovan och i n\u00e5got tidigare inl\u00e4gg. M\u00e4nniskor runt omkring f\u00f6rsvann en efter en. Det var ett f\u00e5tal som envist f\u00f6rs\u00f6kte h\u00e5lla mig uppe, vara ett st\u00f6d, men det var bara en av dem jag hade mer f\u00f6rtroende f\u00f6rr, Annika. Det \u00e4r allra troligast inte deras ”fel” utan jag st\u00f6tte bort m\u00e4nniskor. Ville bara vara ifred, inte h\u00f6ra alla tillr\u00e4ttavisande, f\u00f6rmanande ord om att jag m\u00e5ste rycka upp mig, det hade ju g\u00e5tt l\u00e5ng tid nu (under det f\u00f6rsta \u00e5ret) och jag hade ju de andra fyra barnen (upplevdes som anklagelser – men menades antagligen som f\u00f6rs\u00f6k till att f\u00e5 mig att se det ljusare och positivare i livet – men jag var inte mottaglig f\u00f6r det). Skillnaden med Annika var att hon aldrig tillr\u00e4ttavisade mig, hon lyssnade bara och f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5 gott hon kunde f\u00f6rst\u00e5. Ingen som inte har upplevt det kan f\u00f6rst\u00e5, \u00e4nd\u00e5 fick man ofta h\u00f6ra att folk f\u00f6rstod precis hur jag k\u00e4nde – \u00e5tminstone de f\u00f6rsta tre-fyra veckorna. A l\u00e4t mig prata, l\u00e4t mig vara jobbig, s\u00f6rja. Utan att jag t\u00e4nkte p\u00e5 det hade hon lyckats f\u00e5 mig mer aktiv (det tog sin tid men efter n\u00e5gra m\u00e5nader s\u00e5). F\u00e5tt mig att se det lite ljusare i livet. Se f\u00f6rbi det m\u00f6rka. Och v\u00e4gen tillbaka kunde till sist b\u00f6rja.<\/p>\n
Efter ett halv\u00e5r b\u00f6rjade jag nog till viss del sj\u00e4lv inse vart\u00e5t det lutade. Om jag inte agerade i motsatt riktning nu, skulle jag troligen d\u00f6 p\u00e5 kuppen, l\u00e4mna barnen utan mamma helt, inte f\u00f6r att de hade haft en mamma sedan Rasmus dog. Jo, jag var deras mamma, gjorde det absolut n\u00f6dv\u00e4ndigaste f\u00f6r deras v\u00e4lm\u00e5ende och jag kramade dem, men m\u00e5dde d\u00e5ligt n\u00e4r jag kramade dem, inom mig av det tidigare n\u00e4mnda d\u00e5liga samvetet att jag kunde krama dem men inte Rasmus. Men det lilla jag gjorde, gjordes mekaniskt, utan s\u00e5 mycket k\u00e4nsla, utan riktig v\u00e4rme. Men jag b\u00f6rjade inse d\u00e4r och d\u00e5 att jag m\u00e5ste agera. Att det skulle bli sv\u00e5rt, men jag var tvungen att g\u00e5 emot min inre k\u00e4nsla, f\u00f6r att den visade mig \u00e5t fel h\u00e5ll. Efter det b\u00f6rjade jag tvinga mig sj\u00e4lv att \u00e4ta, minskade cigarettdosen, f\u00f6ljde med Rasmus pappa och barnen n\u00e4r de gjorde aktiviteter. Men jag var v\u00e4ldigt tr\u00f6tt. Sov mycket. Fortfarande ganska fr\u00e5nvarande i mammarollen, men b\u00f6rjade i alla fall ta tag i det. Det skulle ta v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid. Men jag tog livet tillbaka. Ins\u00e5g att jag kunde \u00e4lska de andra barnen och samtidigt bevara minnet och k\u00e4rleken till Rasmus. Att jag fick skratta utan att det var fel. Men det hade satt sina sp\u00e5r i mina relationer, mitt sociala n\u00e4tverk.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det \u00e4r sv\u00e5rt att skriva om sorgen s\u00e5 h\u00e4r l\u00e5ng tid (16 \u00e5r) efter Rasmus d\u00f6d har jag insett. Mitt m\u00e5l med skrivandet har varit att se om jag kan f\u00e5nga upp och beskriva k\u00e4nslan genom sorgen och vad som h\u00e4nde under det f\u00f6rsta \u00e5ret. N\u00e4r man som jag blev…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":7,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-40","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/40","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=40"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/40\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=40"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}