Jag kallar inl\u00e4gget f\u00f6r ”det f\u00f6rsta av allt” d\u00e4rf\u00f6r att det var det som var det sv\u00e5raste. Rasmus dog straxt efter p\u00e5sk. Den f\u00f6rsta veckan, den f\u00f6rsta m\u00e5naden, den f\u00f6rsta midsommaren, Je’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag (mindre \u00e4n en m\u00e5nad efter hans d\u00f6d fyllde hon\u00a0tv\u00e5),\u00a0Ji’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag efter (4 \u00e5r), min f\u00f6rsta f\u00f6delsedag efter (28 \u00e5r), den f\u00f6rsta sommaren efter, den f\u00f6rsta h\u00f6sten efter, den f\u00f6rsta alla helgons dag efter, den f\u00f6rsta advent efter, D’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag (7 \u00e5r)\u00a0efter = Luciadagen efter, den f\u00f6rsta julen efter, det f\u00f6rsta ny\u00e5ret efter, Rasmus ett\u00e5rsdag (9\/1-1999), pappans f\u00f6rsta f\u00f6delsedag efter (38 \u00e5r – 1999), P’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag efter (6 \u00e5r), den f\u00f6rsta p\u00e5sken efter, Rasmus f\u00f6rsta d\u00f6dsdag (eller som jag hellre kallar det \u00e4ven om jag vet att han nog inte \u00e4r en \u00e4ngel egentligen, \u00e4nglavingedag) 29\/4-1999 efter – hans d\u00f6d.<\/p>\n
Att uppleva alla dessa dagar, majoriteten av dem som borde vara de b\u00e4sta i en f\u00f6r\u00e4lders liv, dvs. barnens f\u00f6delsedagar, var sv\u00e5rt. Det saknades ju en familjemedlem och man blev extra p\u00e5mind om att den familjemedlemmen saknade de dagarna. V\u00e4rst var inte de \u00f6vriga barnens f\u00f6delsedagar skall till\u00e4ggas. Det var den f\u00f6rsta julen d\u00e5 Rasmus skulle ha f\u00e5tt sina allra f\u00f6rsta julklappar som satte en st\u00f6rre st\u00e4mpel.<\/p>\n
Alla dessa dagar var paradoxala, dubbla. \u00c5r f\u00f6r \u00e5r har det sedan blivit l\u00e4ttare och l\u00e4ttare att fira dessa dagar, \u00e4ven om jag med tiden har utvecklat en k\u00e4nsla av att man egentligen borde fira VARJE DAG! Vi vet inte om vi har morgondagen.<\/p>\n
Det var en annan sak som blev s\u00e5 sj\u00e4lvklart genom sorgen efter Rasmus. Vi hade p\u00e5 ett oerh\u00f6rt sm\u00e4rtsamt s\u00e4tt f\u00e5tt klart f\u00f6r oss att vi inte vet n\u00e5got om n\u00e4sta stund. Om n\u00e4sta minut, timme, dag, vecka, m\u00e5nad, \u00e5r. Vi vet inte om vi har varandra kvar. Det som h\u00e4nde Rasmus kan h\u00e4nda p\u00e5 andra s\u00e4tt, genom olyckor, genom sjukdomar osv. Livet var inte l\u00e4ngre sj\u00e4lvklart. Vi visste att det kunde vara slut n\u00e4r som helst. Detta ledde till en k\u00e4nsla av att vilja beskydda barnen \u00f6verdrivet mycket, men v\u00e4l medveten om det och att det skulle begr\u00e4nsa dem alltf\u00f6r mycket s\u00e5 l\u00e4t vi dem forts\u00e4tta leka och leva som vanligt. Jag personligen fick dock oerh\u00f6rt sv\u00e5rt att se p\u00e5 deras vilda lekar utan att f\u00e5 panik. S\u00e5 jag valde ofta att undvika att se. Ibland kan man nog ifr\u00e5gas\u00e4tta om det var r\u00e4tt, d\u00e5 det ju kan \u00f6ka risken att jag inte skulle se n\u00e4r n\u00e5got h\u00e4nde. Eftersom vi hade m\u00e5nga barn s\u00e5 h\u00e4nde det n\u00e5got konstant som kunde vara potentiellt riskabelt och jag s\u00e5g numera exakt alla risker, men hade v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att avg\u00f6ra n\u00e4r jag skulle agera och inte agera. Allt fick nya v\u00e4rderingar, nya tankes\u00e4tt, nya r\u00e4dslor, nya \u00f6verv\u00e4ganden. Det var inte l\u00e4tt att avg\u00f6ra i min \u00e5ngestladdade kropp vad som var \u00f6verdriven r\u00e4dsla och vad som var normal\/riktig\/viktig k\u00e4nsla av hot f\u00f6r barnens s\u00e4kerhet. Kroppen larmade ju s\u00e5 fort de r\u00f6rde sig, s\u00e5 fort de l\u00e5g och sov i sitt rum osv.<\/p>\n
S\u00e5 det tog tid att l\u00e4ra sig leva vettigt och normalt igen. Detta parallellt med k\u00e4nslan som jag beskrev i f\u00f6reg\u00e5ende inl\u00e4gg (f\u00f6rlamning). Skriver om olika dimensioner av livet efter hans d\u00f6d m\u00e4rker jag. Lite lager p\u00e5 lager.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Jag kallar inl\u00e4gget f\u00f6r ”det f\u00f6rsta av allt” d\u00e4rf\u00f6r att det var det som var det sv\u00e5raste. Rasmus dog straxt efter p\u00e5sk. Den f\u00f6rsta veckan, den f\u00f6rsta m\u00e5naden, den f\u00f6rsta midsommaren, Je’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag (mindre \u00e4n en m\u00e5nad efter hans d\u00f6d fyllde hon\u00a0tv\u00e5),\u00a0Ji’s f\u00f6rsta f\u00f6delsedag efter (4 \u00e5r), min f\u00f6rsta…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":8,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-42","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/42","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=42"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/42\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=42"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}