Som jag skrev i f\u00f6reg\u00e5ende inl\u00e4gg ville ju jag absolut ha ett barn till \u00e5tminstone efter Rasmus d\u00f6d. Det blev inte med Rasmus pappa. Men jag tr\u00e4ffade min nuvarande man och han visste om min sorg och f\u00f6rlust. Han \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n mig och k\u00e4nde sig i och f\u00f6r sig lite os\u00e4ker p\u00e5 grund av \u00e5lder. Idag har vi \u00e4nd\u00e5 tv\u00e5 barn. De som jag ben\u00e4mner E och M i bloggen. Jag ben\u00e4mner min man som S.<\/p>\n
Graviditeten med v\u00e5r f\u00f6rsta dotter var en mara rent psykiskt f\u00f6r min del. Jag var oerh\u00f6rt glad \u00f6ver att vara gravid, visste att det var en flicka tidigt och var glad f\u00f6r det d\u00e5 jag k\u00e4nde att jag hade varit \u00e4nnu r\u00e4ddare om det hade varit en pojke. Jag hade aldrig tanken att ”en olycka inte sl\u00e5r ned tv\u00e5 g\u00e5nger p\u00e5 samma st\u00e4lle” utan utgick n\u00e4stan ifr\u00e5n att den absolut kunde sl\u00e5 ned hos mig igen. Graviditeten b\u00f6rjade bra, men redan vid 11 veckors graviditet fick jag rej\u00e4lt med bl\u00f6dningar. Jag landade i s\u00e4ngen hysterisk och var helt s\u00e4ker p\u00e5 att det var dags igen f\u00f6r en stor sorg. S kunde inte lugna ned mig, s\u00e5 han ringde akuten och fr\u00e5gade vad han skulle ta sig till. De sa att vi skulle komma in s\u00e5 skulle de kolla. De s\u00e5g ett liv d\u00e4r inne (E) och kunde inte s\u00e4ga s\u00e4kert varf\u00f6r det bl\u00f6dde, om det handlade om en tvilling eller n\u00e5got annat – men om det var en tvilling var i s\u00e5 fall allt borta. Jag fortsatte bl\u00f6da och samtidigt jobbade jag inom hemtj\u00e4nsten och v\u00e5gade inte sjukskriva mig, d\u00e5 de inte f\u00e5tt veta d\u00e4r att jag var gravid, s\u00e5 jag fortsatte jobba. Sm\u00e5 bl\u00f6dde ett par veckor men bara lite. Till slut b\u00f6rjade det k\u00e4nnas mer r\u00f6relse i magen och det normala ultraljudet gjordes och allt s\u00e5g ut som det skulle. E f\u00f6ddes normalt den 9e augusti 2001. Allts\u00e5 lite drygt 3 \u00e5r efter Rasmus d\u00f6d.<\/p>\n
Det f\u00f6rsta \u00e5ret med E var roligt – men jag kunde knappt sl\u00e4ppa henne alls. Jag ammade mer \u00e4n nio m\u00e5nader. Hon fick inte sova i spj\u00e4ls\u00e4ngen och jag vet att det g\u00e5r emot f\u00f6reskrifterna man f\u00e5r ang\u00e5ende PSD. men saken \u00e4r att Rasmus dog inte i min s\u00e4ng. Han dog i sin s\u00e4ng och hade trasslat in sig i p\u00e5slakanet. N\u00e4r hon fick sova i sin s\u00e4ng f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen var det d\u00e4rmed med ett lakan p\u00e5 madrassen som var noggrant sp\u00e4nt och f\u00e4st s\u00e5 att ingen flik kunde dras upp av hennes r\u00f6relse och dessutom absolut INGET P\u00c5SLAKAN. Hon fick ha bara t\u00e4cke p\u00e5 sig. D\u00e5 var hon n\u00e4rmare 1 \u00e5r. Jag var gravid med M redan n\u00e4r hon var kring halv\u00e5ret gammal eller kanske sju m\u00e5nader. Han f\u00f6ddes den 26e november och var ber\u00e4knad i b\u00f6rjan av december s\u00e5 i februari m\u00e5ste jag ha blivit gravid och hon var allts\u00e5 den 9e februari ett halv\u00e5r. Snabbt gick det. Inte hundra planerat, jag utgick ifr\u00e5n att eftersom jag ammade var jag nog ganska skyddad. Jag hade viss oro under denna graviditet ocks\u00e5. Funderade p\u00e5 andningslarm men ans\u00e5g att det bara skulle f\u00f6rst\u00e4rka min r\u00e4dsla \u00e4n mer. Jag var r\u00e4dd f\u00f6r att samma sak skulle h\u00e4nda igen. Jag minns att jag kunde g\u00e5 ut fr\u00e5n v\u00e5r toalett p\u00e5 \u00f6verv\u00e5ningen och f\u00e5 en Flashback som visade hur jag tappade E \u00f6ver trappr\u00e4cket i trappen till v\u00e4nster. S\u00e5 min hj\u00e4rna fantiserade allts\u00e5 ganska vilt om alla m\u00f6jliga scenarier som kunde h\u00e4nda. Alla inkluderade risk f\u00f6r barnets d\u00f6d. Det g\u00e4llde \u00e4ven n\u00e4r M blev f\u00f6dd.<\/p>\n
Denna oerh\u00f6rda r\u00e4dsla har f\u00f6ljt med mig i flera \u00e5r i olika situationer s\u00e5 det har inte alltid handlat om att barnet skulle d\u00f6 i s\u00e4ngen sovande. R\u00e4dslan har handlat om n\u00e4r jag potentiellt inte skulle hinna p\u00e5 plats och ”r\u00e4dda” barnet, i vatten – n\u00e4r vi f\u00e5talet g\u00e5nger \u00e5kte ut och badade, eller sv\u00e5rt att lita p\u00e5 att S har haft full koll n\u00e4r jag har varit borta. Allts\u00e5 situationer d\u00e4r jag upplevt att jag inte haft kontroll \u00f6ver situationen vilket egentligen \u00e4r alla situationer i livet. Ingen kan ha absolut kontroll.<\/p>\n
Denna r\u00e4dsla har gjort b\u00e5de innan jag fick de tv\u00e5 sista barnen och efter att jag undvikit att titta f\u00f6r att jag vet att jag hade begr\u00e4nsat barnen fr\u00e5n att leka normalt om jag hade tittat. N\u00e4r jag och S var med barnen och badade\u00a0i n\u00e5gon sj\u00f6, s\u00e5 badade jag inte – jag stod och intensivkontrollerade varje millimeter som barnen r\u00f6rde sig n\u00e4stan utan att andas. Andades p\u00e5 ytan. Alltid p\u00e5 sp\u00e4nn – beredd att springa. N\u00e4r jag var tvungen att pausa f\u00f6r att det blev f\u00f6r tufft, v\u00e4nde jag mig bort och bad S kontrollera men n\u00e4r jag s\u00e5g att han stod och pratade med n\u00e5gon – dvs. mest v\u00e4nde p\u00e5 blicken mot den han talade med kort f\u00f6r att \u00e5terigen titta p\u00e5 barnen – fick han en skopa sk\u00e4ll f\u00f6r att han inte bara<\/strong> tittade p\u00e5 barnen och d\u00e4rmed st\u00e4llde jag mig och stirrade p\u00e5 barnen igen.<\/p>\n Det \u00e4r f\u00f6rst nu p\u00e5 de sista sex sju \u00e5ren som jag faktiskt k\u00e4nner att jag kan sl\u00e4ppa kontrollen mer och lita p\u00e5 S och andra och kanske till och med lita p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Men de \u00e4r \u00e4ldre nu ocks\u00e5 vilket g\u00f6r att det kanske sker\u00a0automatiskt. De kan hantera st\u00f6rre\u00a0och sv\u00e5rare situationer b\u00e4ttre nu.\u00a0\u00c4ven om jag inte litade p\u00e5 S s\u00e5 litade jag nog \u00e4nnu mindre p\u00e5 mig sj\u00e4lv. Jag hade ju inte lyckats kontrollera situationen s\u00e5 pass att Rasmus levde. S\u00e5 livet g\u00e5r fram\u00e5t. Allting l\u00e4ttare successivt. Det blir l\u00e4ttare att leva. Med t\u00e5lamod och tid ger det med sig och man har minnet med sig och sorgen finns d\u00e4r men tar inte samma stora plats.<\/p>\n <\/p>\n <\/p>\n \u00a0<\/span><\/em><\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Som jag skrev i f\u00f6reg\u00e5ende inl\u00e4gg ville ju jag absolut ha ett barn till \u00e5tminstone efter Rasmus d\u00f6d. Det blev inte med Rasmus pappa. Men jag tr\u00e4ffade min nuvarande man och han visste om min sorg och f\u00f6rlust. Han \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n mig och k\u00e4nde sig i och f\u00f6r sig…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":12,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-51","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/51","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=51"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/51\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=51"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}