{"id":63,"date":"2014-09-14T21:57:06","date_gmt":"2014-09-14T19:57:06","guid":{"rendered":"http:\/\/www.levinuet.nu\/?page_id=63"},"modified":"2014-09-14T21:57:06","modified_gmt":"2014-09-14T19:57:06","slug":"sorg-och-smarta","status":"publish","type":"page","link":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/sorg\/sorg-och-smarta\/","title":{"rendered":"Sorg och sm\u00e4rta"},"content":{"rendered":"<p>Jag har nu ber\u00e4ttat en hel del om sorgen efter Rasmus och om hur jag f\u00f6rs\u00f6kte vara stark och inte visa och tala om hur jag k\u00e4nde, hur jag f\u00f6rs\u00f6kte klara det sj\u00e4lv, men k\u00e4nde att jag inte lyckades. Jag har ocks\u00e5 i n\u00e5got inl\u00e4gg n\u00e4mnt en fysisk sm\u00e4rta. Jag har haft lite av en tuff uppv\u00e4xt ut\u00f6ver att jag som 28-\u00e5ring f\u00f6rlorade min son. Troligen har den tiden gjort sig p\u00e5mind \u00e4ven i vuxenlivet under alla de \u00e5r jag var gravid och f\u00f6dde barn. Jag vet att jag m\u00e5dde som b\u00e4st n\u00e4r jag var gravid. N\u00e4r jag befann mig mellan graviditeter s\u00e5 var jag tr\u00f6tt och hade ont i mina muskler &#8211; olika st\u00e4llen varje dag &#8211; och gick med vad jag tyckte var st\u00e4ndig tr\u00e4ningsv\u00e4rk. Hade \u00e4ven ont i nacke och axlar. S\u00e5 i grunden hade jag sm\u00e4rtproblematik hela vuxenlivet fram till Rasmus d\u00f6d, men s\u00f6kte inte f\u00f6r det. Var allts\u00e5 odiagnostiserad och tog heller inga v\u00e4rktabletter.<\/p>\n<p>N\u00e4r Rasmus dog, fick jag mer ont i kroppen, mer ont i axlar och nacke. Det var inte konstigt ans\u00e5g jag. Jag satt vid datorn och jag satt d\u00e5 inte rakryggad utan ihopsjunken. Ut\u00f6ver det \u00e5t jag ju inte alls bra och sk\u00f6te inte dygnsrytmen , motionerade ingenting. S\u00e5 jag gav inte min kropp en chans egentligen till att m\u00e5 bra. N\u00e4r tiden gick, s\u00e5 t\u00e4nkte jag att det ju borde g\u00e5 \u00f6ver med tiden och gjorde ingenting f\u00f6r att ta reda p\u00e5 varf\u00f6r jag hade ont och p\u00e5 vilket s\u00e4tt jag kunde slippa sm\u00e4rtan. \u00c5terigen, vara stark, klara mig sj\u00e4lv. Jag blev ju gravid med E och senare med M och sm\u00e4rtan \u00f6kade mellan de graviditeterna och efter M. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att nu fick det vara nog. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 alla \u00e5r som mamma b\u00f6rjade det n\u00e4rma sig att jag skulle b\u00f6rja jobba under l\u00e4ngre tid. Men jag k\u00e4nde att det aldrig skulle fungera med tr\u00f6ttheten och v\u00e4rken. S\u00e5 jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att s\u00f6ka hj\u00e4lp \u00e5r 2003. Det blev sjukpenning (vanlig sjukskrivning) och en del f\u00f6rs\u00f6k till rehabilitering. Ett tag hade jag enligt l\u00e4kare ledg\u00e5ngsreumatism och fick s\u00e5dana mediciner. Det st\u00e4mde inte. Till sist landade man i diagnosen Kroniskt somatoformt sm\u00e4rtsyndrom (och jag uppfyllde kriterierna f\u00f6r fibromyalgi, s\u00e5 jag valde att kalla det s\u00e5). Det tog v\u00e4ldigt l\u00e5ng tid tycker jag innan jag \u00e4ntligen fick komma till sm\u00e4rtenheten i den stad jag bor i. Men till sist \u00e5r 2007 fick jag p\u00e5b\u00f6rja en m\u00e5nadsl\u00e5ng kurs tillsammans med ett annat g\u00e4ng med olika former av sm\u00e4rta. Den kursen blev min v\u00e4g tillbaka helt. Det var rehabiliterande f\u00f6r min del. Det tog ytterligare ett par \u00e5r innan jag kom ig\u00e5ng p\u00e5 heltid. Jag studerade in gymnasie\u00e4mnen under 2 1\/2 \u00e5r i min egen takt och d\u00e4refter b\u00f6rjadejag p\u00e5 en skrivarkurs, d\u00e4refter blev det h\u00f6gskola.<\/p>\n<p>Sm\u00e4rtan &#8211; som tog \u00f6ver min kropp var jobbig att leva med. Jag \u00e4r inte helt sm\u00e4rtfri i dag heller men jag vet vad jag har missat n\u00e4r jag f\u00e5r mer v\u00e4rk. D\u00e5 \u00e4r det bara att se till att g\u00f6ra det jag b\u00f6r g\u00f6ra.<\/p>\n<p>I mitt fall tror jag att jag hade g\u00e5tt p\u00e5 helsp\u00e4nn genom min uppv\u00e4xt och hade levt med denna sp\u00e4nning, varit gravid och inte sett till att kroppen f\u00e5tt muskeltr\u00e4ning, kondition, mat tillr\u00e4ckligt, s\u00f6mn p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt och r\u00f6kt. N\u00e5gon effekt har det. Att sm\u00e4rtan blev s\u00e5 mycket v\u00e4rre att det handikappade mig efter Rasmus d\u00f6d och de b\u00e5da sista graviditeterna \u00e4r antagligen inte s\u00e5 konstigt. \u00c5terigen hade jag ju g\u00e5tt p\u00e5 helsp\u00e4nn, \u00e5ngestfylld och andats fel (ytandning). Med hj\u00e4lp av sm\u00e4rtenhetens underbara team fick jag pr\u00f6va vad jag presterade utan begr\u00e4nsning eller krav och sedan drog de ned tempot och m\u00e4ngden. De s\u00e5 att s\u00e4ga satte mig p\u00e5 en omstart. Jag skulle b\u00f6rja fr\u00e5n ett l\u00e4ge d\u00e4r jag tyckte att det var s\u00e5 l\u00e4tt s\u00e5 att det blev tr\u00e5kigt. Sedan skulle jag ut\u00f6ka tr\u00e4ningen med de moment det innebar lite i taget varje dag. Detta till dess att jag kom upp i samma niv\u00e5 som innan. Jag fick l\u00e4ra mig avsp\u00e4nnings\u00f6vningar b\u00e5de l\u00e5nga, mittemellan och korta och s\u00e5 mikroavsp\u00e4nning. Till\u00e4mpad avsp\u00e4nning. Ut\u00f6ver det fick jag l\u00e4ra mig att hitta r\u00e4tt typ av andning. Jag andades otroligt ytligt (personen som kollade det f\u00f6rsta g\u00e5ngen s\u00e5g inte att min br\u00f6stkorg eller mage r\u00f6rde sig alls) och f\u00e5r kroppen inte syre tillr\u00e4ckligt s\u00e5 f\u00e5r den ont, den b\u00f6rjar protestera. S\u00e5 \u00e4r det och s\u00e5 skall det vara.<\/p>\n<p>Idag g\u00e5r jag p\u00e5 min gympa varje m\u00e5ndag och ut\u00f6ver det g\u00e5r jag ofta och snabbt promenader. Idag g\u00f6r jag allt jag kan f\u00f6r att \u00e4ta r\u00e4tt m\u00e4ngd och r\u00e4tt antal g\u00e5nger per dag oavsett hur jag f\u00f6r dagen m\u00e5r rent k\u00e4nslom\u00e4ssigt. Idag g\u00e5r jag och l\u00e4gger mig n\u00e4r jag skall oftast. Visst sitter jag uppe alltf\u00f6r l\u00e4nge n\u00e5gon g\u00e5ng ibland. Men jag k\u00e4nner signalerna direkt n\u00e4r det blir fel s\u00e5 jag f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla mig till vad som \u00e4r bra f\u00f6r min kropp. Kommer \u00e5ngesten vet jag hur jag skall lindra den och ta mig igenom den utan alltf\u00f6r mycket sp\u00e4nning. Jag har helt enkelt ett flertal verktyg f\u00f6r det och anv\u00e4nder dessa verktyg aktivt.<\/p>\n<p>Jag tror inte att det \u00e4r helt ovanligt att sorg s\u00e4tter sig i kroppen i fysisk sm\u00e4rta. Kroppen och k\u00e4nslorna \u00e4r f\u00f6rankrade med varandra. Man kan f\u00e5 ont i huvudet dagligen eller s\u00e5 kan det sitta i hela kroppen. Det \u00e4r olika.<\/p>\n<p>Om man s\u00f6rjer \u00e4r det allts\u00e5 v\u00e4ldigt viktigt att h\u00e5lla sig aktiv trots att det \u00e4r tungt och sv\u00e5rt. Att ta raska promenader i dagsljus minst en halvtimme per dag g\u00f6r att man for solljus och blir starkare i kroppen. Det tar kraft och energi att s\u00f6rja. S\u00e5 vi beh\u00f6ver verkligen vara \u00e4nnu noggrannare med allting. Om man s\u00f6rjer \u00e4r det \u00e4nnu viktigare att g\u00f6ra saker\u00a0man tidigare har tyckt om att g\u00f6ra. Det st\u00e4mmer att positiva tankar g\u00f6r att man l\u00e4ttare kan hantera sorgen, men det k\u00e4nns s\u00e5 bottenl\u00f6st n\u00e4r man \u00e4r mitt upp i sorgen att man inte kan ta in det.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Jag har nu ber\u00e4ttat en hel del om sorgen efter Rasmus och om hur jag f\u00f6rs\u00f6kte vara stark och inte visa och tala om hur jag k\u00e4nde, hur jag f\u00f6rs\u00f6kte klara det sj\u00e4lv, men k\u00e4nde att jag inte lyckades. Jag har ocks\u00e5 i n\u00e5got inl\u00e4gg n\u00e4mnt en fysisk sm\u00e4rta. Jag&#8230;<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"parent":11,"menu_order":17,"comment_status":"open","ping_status":"open","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-63","page","type-page","status-publish","hentry"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/63","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=63"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/63\/revisions"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/11"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=63"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}