Detta \u00e5r, \u00e5r 2020 har varit ett \u00e5r som v\u00e4ckt m\u00e5nga sv\u00e5rare minnen till liv, flashbacks tillbaka i tiden s\u00e4rskilt till \u00e5ren 1998-1999. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan min son Rasmus dog. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan jag st\u00e4ndigt \u00e5terupplevde den d\u00e4r hemska morgonen och dagen d\u00e5 jag hittade Rasmus d\u00f6d. Jag f\u00e5r inte flashbacks p\u00e5 riktigt samma s\u00e4tt nu. Men i och med Covid-19 i v\u00e5ras fick jag tillbaka k\u00e4nslan i kroppen och sm\u00e4rtan. Sedan kom sommaren och mitt yngsta barnbarn f\u00f6ddes f\u00f6r tidigt. Det har inte varit helt riskfritt med detta barnbarn.<\/p>\n
Men i april hade jag varit hemma sjuk i en m\u00e5nad n\u00e4r jag till sist bekr\u00e4ftades ha Covid-19 genom PCR-test. 2 veckor efter detta datum var min Rasmus’ \u00e4nglevingedag. \u00c4ven om jag redan hade varit sjuk en m\u00e5nad och \u00e4ven under den tiden haft en liten r\u00e4dsla f\u00f6r att det n\u00e4rmade sig detta datum, s\u00e5 f\u00f6rst\u00e4rktes nu den r\u00e4dslan. T\u00e4nk om det var ”min tur att g\u00e5” den 29\/4-20. Ist\u00e4llet testades jag negativ och fick besked om detta det datumet. Men r\u00e4dslan satt som sm\u00e4ck. Just d\u00e5 f\u00f6r en kortare period kunde dr\u00f6mmarna som skildrar morgonen d\u00e5 han dog, den dagen, komma. Jag visste – ’det \u00e4r bara dr\u00f6mmar, det \u00e4r ingen fara, min hj\u00e4rna processar och minns och bearbetar’. Men det fanns d\u00e4r. Det passerade. Sedan f\u00f6ddes barnbarnet p\u00e5 min namnsdag, 2 dagar innan min 50-\u00e5rsdag. Han f\u00f6ddes 7,5 vecka f\u00f6r tidigt och v\u00e4gde runt 4200 g (skulle ha v\u00e4gt ca 1900 g om inte f\u00f6r all v\u00e4tskeansamling i hans lilla kropp. Han \u00e4r fortfarande inte helt \u00e5terst\u00e4lld s\u00e5 h\u00e4r tre m\u00e5nader efter sin f\u00f6delse.<\/p>\n
Inf\u00f6r att han skulle f\u00f6das, n\u00e4r jag gick p\u00e5 semester och hade mina tv\u00e5 barnbarn mycket, hade jag mycket \u00e5ngest och oro\/r\u00e4dsla att min dotter skulle beh\u00f6va g\u00e5 igenom samma sak som jag. Att f\u00f6rlora sitt barn och jag f\u00f6rlora ett barnbarn, men fr\u00e4mst att hon skulle f\u00f6rlora ett barn. Han hade mycket v\u00e4tska i sin lilla kropp och mellan huvudets hud och kranium, samt i br\u00f6stkorgen som inte skulle vara d\u00e4r. Detta s\u00e5g man via UL samt att dottern hade mycket fostervatten. Detta gav \u00f6kad oro och \u00e5ngest vilket ger sp\u00e4nning\/stressp\u00e5slag som leder till sm\u00e4rta om det h\u00e5ller i sig f\u00f6r l\u00e4nge f\u00f6r min del. S\u00e5 jag har en h\u00f6st med mycket sm\u00e4rta i kroppen. Det \u00e4r inte sk\u00f6nt alls. F\u00f6rs\u00f6ker promenera till och fr\u00e5n jobbet och t\u00e4nja lite d\u00e4r det sm\u00e4rtar mest och f\u00f6rs\u00f6ker avlasta mig sj\u00e4lv. F\u00f6rs\u00f6ker beh\u00e5lla eller snarare \u00e5teruppta \u00e5terh\u00e4mtande aktiviteter som jag sl\u00e4ppte i samband med Covid-19. Men jag k\u00e4nner att jag inte \u00e4r helt \u00e5terst\u00e4lld och att 2020 har varit ett v\u00e4ldigt tufft \u00e5r. Acceptans f\u00f6r det som inte g\u00e5r att f\u00f6r\u00e4ndra och jag f\u00f6rs\u00f6ker att g\u00f6ra f\u00f6r\u00e4ndringar i det som jag kan p\u00e5verka och kontrollera. Jag har gjort det f\u00f6rr och kommer att lyckas igen.<\/p>\n
Dock vet jag att fram\u00e5t i tiden blir detta ett \u00e5r som ocks\u00e5 l\u00e4ggs till det konto av upplevelser som g\u00f6r att jag inser att jag ocks\u00e5 \u00e4r stark inom mig. Ett konto av erfarenheter som g\u00e5r att skapa m\u00f6jligheter av. Jag beh\u00f6ver bara komma igenom de utmattande symptomen. Sm\u00e4rtan som jag f\u00e5r acceptera att den finns men samtidigt s\u00e5 viktigt \u00e4nd\u00e5 f\u00f6r mig att inte l\u00e5ta den ta \u00f6ver och styra mitt liv.<\/p>\n
\u00c5ngesten och sm\u00e4rtan f\u00e5r k\u00e4nneteckna den K\u00e4rleken en mor har till ett barn som gott f\u00f6re <3<\/p>\n
Jag vet hur jag ska g\u00f6ra … men det \u00e4r att ta sig igenom och g\u00f6ra … som kan blir kr\u00e5ngligt.<\/p>\n
Men ett steg i taget … en dag i taget … <3<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Detta \u00e5r, \u00e5r 2020 har varit ett \u00e5r som v\u00e4ckt m\u00e5nga sv\u00e5rare minnen till liv, flashbacks tillbaka i tiden s\u00e4rskilt till \u00e5ren 1998-1999. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan min son Rasmus dog. S\u00e5 m\u00e5nga \u00e5r har g\u00e5tt sedan jag st\u00e4ndigt \u00e5terupplevde den d\u00e4r hemska morgonen och dagen d\u00e5 jag…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-2778","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2778","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=2778"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/2778\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=2778"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=2778"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=2778"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}