En insikt om att jag har n\u00e4rmare till ledsamhetsk\u00e4nslor i den h\u00e4r sorgen j\u00e4mf\u00f6rt med sorgen efter Rasmus, har tr\u00e4ffat mig. Och jag tycker inte riktigt om insikten tror jag. Jag k\u00e4nner viss skuld \u00f6ver det. Men vad inneb\u00e4r det egentligen? Sanningen \u00e4r ju att jag \u00e4r och var ledsen \u00f6ver Rasmus d\u00f6d, men ledsamheten blev s\u00e5 tuff s\u00e5 den \u00f6vergick till \u00e5ngest, en \u00e5ngest s\u00e5 stor att jag undvek det levande livet. Jag undvek inte livet, men jag levde det inte. Det \u00e4r sv\u00e5rt att s\u00e4ga p\u00e5 n\u00e5got annat s\u00e4tt. Idag har jag bearbetat otroligt mycket av sorgen efter Rasmus, men en ny sorg har \u00e4ntrat mitt liv, f\u00f6rlusten av pappa som jag tr\u00e4ffade alldeles f\u00f6r lite under mitt vuxna liv. Sorgen efter Rasmus blir levande i samband med denna nya sorg. Med skillnaden att dessa b\u00e5da sorger faktiskt m\u00f6ts i ledsnad i st\u00e4llet f\u00f6r \u00e5ngest. Det \u00e4r ju idag, till skillnad mot f\u00f6r n\u00e4r Rasmus d\u00f6d till\u00e5tet av mig sj\u00e4lv att jag faktiskt f\u00e5r vara ledsen. N\u00e4r Rasmus dog, blev jag r\u00e4dd f\u00f6r min egen ledsnad och jag gick in i det vanliga ”l\u00e4get” att ”inte visa” vad jag k\u00e4nner. Ens f\u00f6r mig sj\u00e4lv. Vem trodde jag d\u00e5 att jag kunde lura? N\u00e5got s\u00e5g alla runt omkring, men de s\u00e5g inte de \u00e4kta k\u00e4nslorna. De s\u00e5g den isolering jag hamnade i, p\u00e5 grund av den \u00e5ngest som bosatte sig i min kropp. De s\u00e5g en inaktiv individ, som l\u00e5tsades vara glad och positiv. Men som innerst inne var ett gr\u00e5tande litet barn, som bara inte v\u00e5gade visa att hon beh\u00f6vde h\u00e5llas om och bli tr\u00f6stad. Idag f\u00f6rs\u00f6ker jag vara mer \u00f6ppen med mina k\u00e4nslor, i r\u00e4tt l\u00e4gen … jag storgr\u00e5ter ju inte precis, knappt gr\u00e5ter, men jag till\u00e5ter mig att k\u00e4nna ledsnad och m\u00e4nniskor kan se att jag ser ledsen ut.<\/p>\n
Jag \u00e5ngrar att jag var s\u00e5 igent\u00e4ppt och inriktad p\u00e5 att v\u00e4gra visa vad jag k\u00e4nde n\u00e4r Rasmus dog. Det har troligen f\u00f6rvirrat m\u00e5nga, speciellt mina n\u00e4ra och k\u00e4ra, men samtidigt var det s\u00e5 jag fungerade d\u00e5, jag visste inget annat s\u00e4tt. Jag accepterar att s\u00e5 var fallet men tar emot att jag faktiskt f\u00e5r gr\u00e5ta, inombords och \u00e4ven i passande situationer tillsammans med n\u00e5gon. Eller \u00f6ppet i min ensamhet.<\/p>\n
Det tj\u00e4nar inte n\u00e5got till att g\u00e5 och b\u00e4ra omkring p\u00e5 skuldk\u00e4nslor f\u00f6r vad som h\u00e4nde och inte h\u00e4nde f\u00f6r 17 \u00e5r sedan. Jag f\u00f6rl\u00e5ter mig sj\u00e4lv och jag inser att jag inte fungerade som jag skulle d\u00e5, inser att de flesta f\u00f6r\u00e4ldrar som f\u00f6rlorar barn, tappar greppet och fotf\u00e4stet om funktionaliteter d\u00e5.<\/p>\n
Jag \u00e4r ledsen, f\u00f6r att jag inte var d\u00e4r f\u00f6r pappa n\u00e4r han beh\u00f6vde mig. Jag \u00e4r ledsen f\u00f6r att vi inte pratade mer \u00e4n vi gjorde, att vi inte tr\u00e4ffades. Men jag vet att han ville att jag skulle leva mitt liv och f\u00e5 det bra.<\/p>\n
Jag \u00e4r ledsen att jag st\u00e4ngde inne alla k\u00e4nslor, att jag inte l\u00e4t k\u00e4nslorna komma ut n\u00e4r Rasmus dog, jag \u00e4r ledsen att mina barn och \u00f6vriga n\u00e4ra och k\u00e4ra n\u00e5gonsin beh\u00f6vde uppleva mitt m\u00e5ende och drabbas av dess konsekvenser. Men jag f\u00f6rl\u00e5ter mig, f\u00f6r det var inte avsiktligt att n\u00e5gon skulle drabbas. Livet drabbade mig med d\u00f6den och det vore konstigare om jag inte alls hade haft n\u00e5gra reaktioner p\u00e5 det.<\/p>\n
Jag t\u00e4nker till\u00e5ta mig att vara ledsen n\u00e4r jag \u00e4r det, men \u00e4ven att vara glad n\u00e4r jag \u00e4r glad.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
En insikt om att jag har n\u00e4rmare till ledsamhetsk\u00e4nslor i den h\u00e4r sorgen j\u00e4mf\u00f6rt med sorgen efter Rasmus, har tr\u00e4ffat mig. Och jag tycker inte riktigt om insikten tror jag. Jag k\u00e4nner viss skuld \u00f6ver det. Men vad inneb\u00e4r det egentligen? Sanningen \u00e4r ju att jag \u00e4r och var ledsen…<\/p>\n","protected":false},"author":4,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[5],"tags":[],"class_list":["post-778","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-blandat"],"_links":{"self":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/778","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/users\/4"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=778"}],"version-history":[{"count":0,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/778\/revisions"}],"wp:attachment":[{"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=778"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=778"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"http:\/\/tronestam.nu\/levinuet\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=778"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}