Året var 1998. 9 januari, en av de lyckligaste dagarna av mitt liv. Mitt femte barn med min första man föddes och livet var frid och fröjd. Detta visste vi båda var vårt sista barn. Planen var att nu skulle vår ganska stora familj landa och barnen skulle få växa upp med två föräldrar som skulle landa i sin relation i det intensiva småbarnslivet.
29 april samma år, den absolut svåraste mest traumatiska dagen i mitt liv. Då var mitt liv slut, men jag kunde inte sluta leva eftersom jag hade fler barn. Jag är glad idag att jag stod ut genom det smärtsammaste som kan hända en mor, när ens älskade barn dör.
Januari 2008: Det har gått några år.
Jag hade under 2007 genomgått en kurs på smärtenheten i Sandviken. I samband med den kursen stärktes självkänsla, självförtroende och framtidshopp. Jag började detta år på CVL (Komvux) och visste inte riktigt var det skulle leda mig. Jag studerade där i 2 1/2 år, 28 kurser på gymnasienivå totalt. Det visade sig att jag presterade väl och fick ett högt snitt, tillräckligt för att jag skulle komma in på psykologprogrammet i januari 2012.
Innan dess gick jag ett ”ego-år” på en skrivarkurs för att jag ville lära mig olika sätt att skriva och alltid haft nån form av ”dröm” att vara författare. Mot ett professionellt författarskap hette kursen vilket också stärkte mig på insidan.
Till slut landade jag i att jag ville studera på högskola och sökte in på psykologprogrammet och kom in på andra försöket att söka.
Februari 2018: Jag har den 20 februari jobbat i ett år som PTP-psykolog inom primärvården. Den 21 februari 2018 lämnade jag in min leg-ansökan (sökt yrkestitel: psykolog). Jag fick legitimation som psykolog den 6/3-2018.
Jag jobbade kvar i primärvården på en hälsocentral i min boendeort till 2022 i februari. Jag har sedan dess jobbat på den rehabilteringsmedicinklinik, smärtrehabiliteringsmottagningen jag var patient på tidigare.
Det är roligt och utmanande att jobba i team. Det är dessa egenskaper som fungerar som drivkraft även om det har sina svårare sidor också. Det och möjligheten att ge verktyg till människor med långvarig smärta (utifrån det biopsykosociala perspektivet). Och jag verkligen älskar teamarbetet (även om det har utmaningar)!