Det är precis en månad kvar till Rasmus änglavingedag 2024. Han dog 1998 vilket innebär att det blir 26 år sedan han fick sina sk ”änglavingar”. Det känns bara lättare att säga änglavingedag än dödsdag. Jag tror inte att han defakto blev en ängel när han dog. Jag tror att han fick komma hem till Gud och jag tror inte heller att han idag är i spädbarnsformat. Jag tror att han är en ung vuxen, i himmelriket. Jag har det alltid tufft den här tiden på året och på något sätt har våren flera år förknippats med att någon i generationen ovan min dör. Min biologiska pappa och min adoptivpappa dog båda under våren, under mars månad. Min mans båda föräldrar dog också under våren. Kanske är det därför min kropp alltid protesterar inför våren, hjärnan alltid blir trögare under våren. Alltid börjar tänka på annan förändring på våren.
För helt ärligt – de positiva förändringarna har alltid också startat på våren. Jag genomgick mitt smärtrehabprogram 2007 i mars. Jag började på CVL (”Komvux”) januari 2008. På psykologprogrammet januari 2012. Jag började min PTP i februari 2017, fick min leg. till psykolog i mars 2018. Började som leg. psykolog på smärtrehab (cirkeln sluten) i februari 2022.
Det finns sådant som tar energi för mig just nu, förutom att det närmar sig Rasmus dödsdag som jag väljer att inte skriva om. Men det väcker tankar och tar energi. Jag är glad att jag har förmågan att observera dessa tankar och försöka känna känslan, bekräfta mig själv och se tankar för vad de är: just tankar – de är inte fakta eller sanning (ens om det skulle visa sig att det tankarna säger. Det som händer, händer. Har inte med tidigare händelser att göra, eller mina tankar och känslor att göra.
Vi lever i världen, jag väljer dock att sätta tillit och tilltro till den Gud jag tror på. Treenig Gud, Fader, Son – Jesus som dog och uppstod för att vi ska få evigt Liv, och den Hjälpare som Fadern sänt och Herren Jesus utlovade skulle komma efter honom – nämligen den Helige Ande.