Har ett litet inledningsord imorgon på Gudstjänsten och har funderat en del under veckan. Jag har inte varit så positivt inställd, mest känt en ledsenhet/sorg och försökt att hitta ord för hur det kopplats. Jag vill heller inte att det jag säger i Gudstjänsten ska dra ned stämningen inför julen utan snarare väcka hopp. Jag kommer med rätt stor sannolikhet läsa en dikt som jag tror jag läste antingen 2017 eller 2018 i samma församling, som jag nu faktiskt kopierat in nedan (skulle säga att det är genre prosapoesi. Jag länkar som ni ser i titeln på denna text vilket gör att ni kan hitta fler texten skrivna av mig.
Julen närmar sig
Julen närmar sig … förväntansfulla barn väntar på ”tomten” och klappar … och hoppas att de varit snälla nog! Människor samlas i familj/släkt och vänner … och julefrid infinner sig … hos de flesta …
Men för andra väntar den ökande ensamhetskänslan, ingen släkt, familj, inga vänner … För en del barn väntar alkoholdrickande föräldrar och konflikter efter julklappsutdelningen, som påminner om vad som borde ha varit … gott … För andra … fattas någon, mor, far, man, hustru eller barn …
Om var och en kunde omfamna en ensam kvinna, man som förlorat sin livskamrat, krama om en flicka, pojke som har det svårt, finnas där för en mor och/eller far som förlorat sitt barn, om var och en väljer att visa varandra omtanke, kärlek, då skulle julefriden sprida sig runt om i världen …
Prosa av Junia 
Läst 372 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2017-12-09 22:39